Svenskt Näringsliv har i dagarna presenterat Får kommunernas invånare veta vad de vill veta år 2006?. Det är fråga om en rapport från undersökning av webbplatserna hos landets samtliga 290 kommuner. Det som undersökts är hur kommunerna med hjälp av hemsidan redovisar kvaliteten inom skola, hemtjänst och äldreboende. Svenskt Näringsliv lyfter fram att kommunerna generellt sett gör ett dålig jobb på det området. Efter att hastigt ha ögnat igenom rapporten vill jag peka på ett par viktigare saker.

För det första har det generellt sett skett en markant förbättring från föregående år, även om det bara handlar om en förändring från uselt till bättre. Vi kan alltså se att det går att bli bättre och att frågorna verkar tas på allvar.

För det andra är Nacka Kommun bäst, med 17 av 21 möjliga poäng. Även om totalpoängen omfattar mer än skolverksamheten så har Nacka kommun full pott när det gäller skolvalsrelaterad information. Göteborgs kommun är god tvåa, med 15 poäng – men ”duger inte”. I rapporterna ger författarna exempel på dåliga och bra kommunsidor. Kika gärna på missarna hos dom dåliga kommunerna. Men lär framförallt av vad Nacka gör. Inspirera er av det som verkar bra, ifrågasätt det som ni inte gillar, och gör det bättre själva. Det kallas benchmarking! Var inte Jante, utan ta chansen att knycka några goda idéer oavsett vad ni tycker om segraren, deras politiska sammansättning eller allmänna skolstrategi.

Citat ur rapporten: ”Nacka bjuder på ett flertal olika kvalitetsrapporter inom skolans område. Det går att jämföra
betyg och provresultat mellan olika skolor. Det finns oberoende observatörsrapporter och
slutligen finns regelbundna kundundersökningar. Till skillnad från Göteborgs kommuns sidor
för jämförelser i Balansen vänder sig Nacka kommun tydligt till eleven/föräldern i sin
kommunikation.”

I rapporten (som publicerades den 12 januari) illustreras ett par ”mindre bra” exempel. Bland dom ingår Flens Kommun. Som av en händelse (?) finns på webbplatsens förstasida nyheten
Medborgarenkät (publicerad 15 januari) med en ingress som avslutas ”Resultatet är nu sammanställt och Flens kommun får generellt sett ett bra betyg av sina medborgare”. Och därinunder flaggar dom för Säg vad du tycker ”…hjälper oss i vårt interna kvalitetsarbete som syftar till att förbättra och effektivisera den kommunala servicen”. Om placeringen av dessa två informationsbitar på förstasidan är en medveten handling från kommunens sida, apropå att den pekas ut av Svensk Näringsliv, tycker jag det är bra gjort. Annars är det väl bara tur. Som jag ser det är det inte frågan om att mörklägga något som är dåligt. Jag är övertygad om att Flens kommuner tar Svenskt Näringslivs synpunkter på allvar. Men bristerna kan inte åtgärdas över en natt. Och innan dom lagat det som är trasigt är det bra att lyfta fram dom bra saker dom gjort.

Det vet varenda pedagog, man måste plussa och stärka dom goda sidorna hos eleverna. Att bara påpeka fel och brister är inte speciellt motiverande.

Jag snubblade över Tunaskolans webbtidning Tunabladet. Tunaskolan omfattar år 2-9, förskoleklass, grundsärskola samt Montessoriverksamhet. Det som först fångade min uppmärksamhet var att Tunabladet använder RSS (förklaras i Wikipedia och av Tunabladet självt). RSS, eller Really SImple Syndication, är en publiceringsteknologi som kommer på bred front inom alla möjliga områden (jag handleder just nu en student på GI-IHR som undersöker hur svenska företag ser på RSS).

Men poängen är dock att en snabbkoll ger mig intrycket att Tunabladet ger en rik bild av Tunaskolans verksamhet, även om jag är osäker på om själva skolan har en separat webbplats och skolan i sig. Det vill säga verksamheterna syns verkligen, men inte skolans struktur och grundidé. Vidare verkar det som att innehållet i Tunabladet skapas av såväl elever som skolans personal.

Kort sagt – en verkligt intressant grej, uppenbarligen omtyckt och prisbelönt. Ett lsyande undantag till mitt konstaterande att alltför många svenska skolor är urdåliga på att kommunicera sin verksamhet och därför ofta blir ointressant, trist och glömd av reklamöverösta medborgare.

Förra våren rapporterade jag här att Sveriges Annonsörer börjat ta fram ett utbildningspaket för svenska skolor som heter Media Smart. Jag träffade kort därefter en konsult som arbetade med projektet och i vintras blev jag tillfrågad om att vara med i en ”expertpanel”. Men, eftersom Sveriges Annonsörer inte hade någon budget för mina tjänster så avböjde jag min medverkan.

Hur som, Dagens Media rapporterar att Media Smart kommer erbjudas besökarna på årets Skolforum i Stockholm. Förmodligen baserar dom det på ett pressmeddelande, men Sveriges Annonsörer har ingen information på sin webbplats.

En person, med låt oss säga ”mycket god insyn” i annonsörernas värld, låter antyda att projektet inte är så populärt hos skolfolk. Jag undrar varför. Utan att ha sett och noga studerat materialet (gäller även mig) tycker jag man skall akta sig mycket noga för att avfärda det. Skolfolk över huvud taget har en himla massa att lära från annonsörer, reklambyråer och medierna. Dom är otroligt duktiga på kommunikation med barn och ungdomar!

Mitt förr inlägg kom ur Marianne Westerlunds spännande MBA-projekt. Marianne är till vardags klinikchef på Folktandvården i Högdalen och hon berättade om en spännande grej dom gjorde för några år sedan. Det var problem att få många av barnen i Rågsved att komma till tandläkaren. Så Marianne var smart nog att göra en mobil klinik som flyttade in i Rågsvedsskolan. På det sättet nådde dom 2004 under våren 90% av alla elever. Detta finns kortfattat beskrivet på Dentalvision. Marianne berättade också att projektet utökats sedan dess och att allt pekar på att det är mycket uppskattad av alla berörda.

(Under SvT:s temakväll om skolan i lördags berättade den nyutexaminerade läraren Daniel Pavlica om sina första erfarenheter på Rågsvedsskolan. Dom har dessutom en ny rektor, Annika Hedås Falk. Månne har vi här en ny kandidat bland dom bra exemplen på Skolutveckling…)

Jag fick idag ett nyhetsmejl från TypePad (en av världens största blogghotell). Där uppmanar dom sina användare (bloggare och poddsändare) att stödja ”public schools” genom att vara aktiva inom DonorsChoose. På den webbplatsen kan lärare skicka in projektförslag och ange behovet av material och bidrag. Vem som helst (”Citizen Philantropists” kan sen söka efter projekt som dom vill bidra till. Under gång ser man målet och hur mycket projektet fått in.

Vad TypePad nu gör, förutom att peka på möjligheten, är att koppla in bloggare som ett medium i detta. DonorsChoose har en kampanjsagt som heter BloggersChoose. Där kan bloggare utmana sina läsare att samla ihop en viss summa pengar. TypePad har sedan skapat en speciell ”Widget” (slags plug-in till blogghotellet) som gör att i princip med ett par knapptryckningar kopplar en enskild bloggare in sin utmaning i sin blogg. På BloggersChoose finns det dessutom en massa sociala grejor som hela bloggosfärens grundteknologi och en Blogger Challenge Leaders. Listan baserar sig på hur stor utmaningen är (störst nu är Californa USD 250 000 back to school challenge…, men Tomato Contest har redan samlat in sina USD 30 000.

Jag gillar det här av flera anledningar. För det första är det ”bottom up”, dvs det börjar med att en lärare vill göra nåt för sina elever. Sen bygger det inte på någon ansökan, utan en uppmaning till dom som vill att stödja. (Lite bättre förspänt i USA eftersom donationer är avdragsgilla där). Sen är det naturligtivs det faktum att allt bygger på dom nya sociala medierna (och inte telemarketing eller direktreklam).

Mark Comerford (stort tack för tupset) på JMK/Stockholms universitet bloggar på Markmedia om en utveckling där sociala webbtjänster kan förbjudas i majoriteten (ca 2/3) av USA:s skolor.

Enligt BBC (och många andra) så medför ett tillämpande av The Deleting Online Predators Act att tjänster som MySpace , Facebook och Friendster blir bortfiltrerade från skolornas nätverk, utom i närvaro av vuxna. Mark kägger till del.icio.us och Amazon. Jag tror att om detta skulle gälla Sverige så tillkommer tjänster som Lunarstorm och blogghotell.

I ett marknadsföringsperspektiv är det här ett korkat vuxenförsök som resulterar i att skolan blir än mer ointressant och avskärmad från resten av verkligheten. Dessutom tenderar sådana teknsika hinder att både bli en utmaning (för kreativa elever som vill gå förbi spärrarna) och och värdelösa )när tekniken utvecklas). Om skolans nätverk sätter stopp, ja då har man ju ett annat i mobiltelefonen, PDA:n eller kameran.

En bättre ”act” vore att säkerställa att skolans personal förstår de nya sociala webbtjänster som barn och ungdomar redan tagit till sitt hjärta. Därefter kan vi vuxna leda de nya generationerna in i en bättre insikt i vad som händer om dom gör dåliga saker på nätet.

Dessutom borde sociala tjänster vara en självklar del i skolornas pedagogiska material. Det är ju där ungdomarna lär sig en massa. Flera lärare och IT-pedagogeri USA har tagit till sig detta och delar med sig av sina erfarenheter och reflektioner. Som till exempel Cheryl Oakes, Alice Barr och Bob Sprankle gör i Seedlings.

Uppdatering: reflekterar, fast med andra perspektiv, gör även bloggarna Erik Stattin (i Mymarkup) och Rasmus i(i Copyriot).

Broward County Public Schools (Florida) som är ett av USA:s största skoldistrikt komplementerar nu sin TV-kanal med distributionav poddvideo. Deras satsning är ytterligare ett exempel på hur skickligt Apple hjälper skolor i USA på alla nivåer att utnyttja poddsändningstekniken.

På det här sättet når Broward Schools långt utanför sin lokala (sina skolor?) marknad. Det kan spontant tyckas vara ointressant när skolan rekryterar och engagerar elever och personal. Men eleverna lämnar ju förr eller senare sin skola, och då ökar deras personliga varumärken om folk känner till vilken skola/distrikt dom kommer ifrån. Vi människor tenderar nämligen att föredra (sätta större värde på) det kända framför det okända. Och nu känner åtminstone vi (och sökmotorer/taggingtjänster/etc) till Broward Schools.

I Sverige har vi till exempel Broängen (grundskola), Stockholms folkhögkola och Umeå Universitet som föregångare. Det vill säga, dom både använder poddsändningstekniken och kommunicerar (pressreleaser, intervjuer, bloggar) om sina satsningar.

Affärsvärlden konstaterar att ”de tunga förluståren är över” i artikeln Plugget har blivit business (låst). Det är en intressant vinkling och genomgång av både branschen och dess utmaningar. Tyvärr missar dom att även kommuner företagar skolor. Med det menar jag att grund- och gymnasieskolor är en mycket stor sektor i den svenska ekonomin. Det kan handla om en tredjedel av en kommuns totala kostnad. Men, denna gång är fokuset på friskolemarknaden och Affärsvärlden listar fyra storspelare, dvs Kunskapsskolan, Vittra, Pysslingen och Ultra education. Notabelt är också att journalisten Pär Isaksson mot slutet pekar på intresset av att exportera verksamheterna.

En viktig aspekt kan vi se i skenet av ”Friskoleföretagen har nämligen en påtaglig konkurrensfördel. De kan utnyttja skalfördelar på ett effektivt sätt. Kunskapsskolan har till exempel en egen arkitekt, en egen jurist som sköter kontakterna med skolverket och en egen HR-stab som ser till att lärarna får vidareutbildning” (s 41). Nog har, åtminstone dom lite större kommunerna motsvarande funktioner. Däremot har jag ett intryck av att dom inte samlat marknadsresuserna på samma sätt som friskolekoncernerna har. Rätta mig gärna om jag har fel. Sen är det förstås skillnad mellan att ha en stabsfunktion och att ha en bra, väl fungerande, stab.

För en dryg vecka sen hade Stockholmstidningen City rubriken ”Nacka poppis bland eleverna” med stora bokstäver på förstasidan. Observera att dom kunde lika gärna skrivit om den skola som var minst populär, men nu valde dom en positiv vinkling. Apropå att många tror att det bara skrivs negativt om skolan.

Hur som helst, själva artikeln på nästa sida flödar över av lovord från elever, tänkvärda uttalanden från en rektor och lite sökstatistik. Många Nackabor är stolta. Många elever är stolta över att få gå i en Nacka skola. Politikerna är stolta. Det finns många bra skolverksamheter i Sverige – eller hur?

För ett litet tag sedan hade Dragonskolan i Umeå besök av 15 gymnasieelever från John Babst Memorial High school i staden Bangor (Maine, USA). Äventyret beskrivs bland annat i lokaltidningen Bangor Daily News. Artikeln är en klockren reflektion från dom lyriska studenterna som numera älskar Sverige, avundas den svenska skolan och längtar tillbaks. Medan den svenska mediebilden av såväl vårt land som våra skolor är nattsvart har tydligen folk i Maine sett sakerna i ett helt annat – solklart – ljus.

Tänk om exempelvis Svenska Institutet hade hakat på här och hjälpt dom amerikanska ungdomarna att förmedla sina intryck bortom lokaltidningens läsarkrets. Det hade varit ett fantastiskt exempel på en word-of-mouth aktivitet. För att testa mina idéer roade jag mig med att söka efter ”dragonskolan” i MySpace (som Lunarstorm, fast i USA och oändligt mycket större). Nu fanns det ingen träff, men lite om ”Umea” (några lokala musikartister). Inte heller YouTube hade nåt om Dragonskolan, men två träffar på Umeå. Sen såg jag via MySpaces webbsökning att även Ghana blivit upplysta av Dragonskolan i form av ett utbytesprogram.

Dessutom tycker jag att Dragonsskolans webbplats är en av dom läckraste skolsajter jag sett. Framförallt för att den har en tidsendlig design och att den ustrålar positiv verksamhet och värme.