månadsarkiv: april 2006

Collegeungdomar genererar media åt JetBlue

Det har varit lite tyst på Skolmarknad.info den här våren. Det beror framförallt på att jag (fortfarande) är tufft upptagen med några podsändningsrelaterade projekt. Mer om det senare. En annan orsak är att det händer så otroligt mycket just nu inom kommunikationsområdet. Där har verkligheten sprungit om tidiga analyser. Vad vi kallade Customer Converation heter numera Citizen Generated Marketing, Citizen Generated Media, Consumer, Generated Content, Consumer Generated Media, etc. Det vill säga årets nyckelakronymer är CGC och CGM. Som namnen antyder handlar det om att medborgarna/kunderna/köparna är allt aktivare i att inte bara slutanvända medier – utan också att producera innehållet.

I Sverige har vi länge pratat om Lunarstorm. I den engelsktalande delen av världen är det i stället MySpace som tagit många med storm. Inte minst i och med att Rupert Murdoch köpte det kalaset häromsisten. Han tänker stöpa om hela sin mediesfär i den andan som MySpace förespråkar. Det diskuteras relativt lite om skolans roll i den utvecklingen, mer om hur barnen och ungdomarna beter sig. Mitt intryck är som tidigare att marknadsförarna är långt före pedagogerna och skolfolk när det gäller att se, förstå och utnyttja barnens medievanor.

Som ett exempel dök det idag upp ett fall, bland många, i det 100-tal RSS-flöden jag följer och deltar i. Fallet beskrivs i Promo magazines JetBlue Airways taps Mr Youth for Promo Stunts. Det handlar om flygbolaget JetBlue som bjuder upp collegeungdomar till dans. Med hjälp av ungdomsmarknadsföringsbyrån Mr Youth skall ungdomarna ges möjlighet att spela in videos för senare användning i JetBlues reklamkampanjer. Upplägget består bland annat av en turné med mobile inspelningsenheter i åtta ”markets” i USA. Denna ”Story Booth” hade premiär vid Rockefeller Center i New York i går.

En av mina teser är att pedagoger kan inspireras av marknadsförarnas arbetssätt. Spontant får jag idén: hur vore det om innehållet i Broängens intressanta videopodcast skapades av eleverna i stället för lärarna? Det är ju inget nytt att elever får skapa innehåll. Men det är alltför få skolor som likt Broängen låter eleverna uttrycka sig i de ”nya” medieformerna som online, mobiler, dataspel, podsändningar, etc.

Skolan är business

Affärsvärlden konstaterar att ”de tunga förluståren är över” i artikeln Plugget har blivit business (låst). Det är en intressant vinkling och genomgång av både branschen och dess utmaningar. Tyvärr missar dom att även kommuner företagar skolor. Med det menar jag att grund- och gymnasieskolor är en mycket stor sektor i den svenska ekonomin. Det kan handla om en tredjedel av en kommuns totala kostnad. Men, denna gång är fokuset på friskolemarknaden och Affärsvärlden listar fyra storspelare, dvs Kunskapsskolan, Vittra, Pysslingen och Ultra education. Notabelt är också att journalisten Pär Isaksson mot slutet pekar på intresset av att exportera verksamheterna.

En viktig aspekt kan vi se i skenet av ”Friskoleföretagen har nämligen en påtaglig konkurrensfördel. De kan utnyttja skalfördelar på ett effektivt sätt. Kunskapsskolan har till exempel en egen arkitekt, en egen jurist som sköter kontakterna med skolverket och en egen HR-stab som ser till att lärarna får vidareutbildning” (s 41). Nog har, åtminstone dom lite större kommunerna motsvarande funktioner. Däremot har jag ett intryck av att dom inte samlat marknadsresuserna på samma sätt som friskolekoncernerna har. Rätta mig gärna om jag har fel. Sen är det förstås skillnad mellan att ha en stabsfunktion och att ha en bra, väl fungerande, stab.

En rubrik betyder så mycket

city_2006-04-05.jpg
För en dryg vecka sen hade Stockholmstidningen City rubriken ”Nacka poppis bland eleverna” med stora bokstäver på förstasidan. Observera att dom kunde lika gärna skrivit om den skola som var minst populär, men nu valde dom en positiv vinkling. Apropå att många tror att det bara skrivs negativt om skolan.

Hur som helst, själva artikeln på nästa sida flödar över av lovord från elever, tänkvärda uttalanden från en rektor och lite sökstatistik. Många Nackabor är stolta. Många elever är stolta över att få gå i en Nacka skola. Politikerna är stolta. Det finns många bra skolverksamheter i Sverige – eller hur?

Umeåskola marknadsför Sverige

För ett litet tag sedan hade Dragonskolan i Umeå besök av 15 gymnasieelever från John Babst Memorial High school i staden Bangor (Maine, USA). Äventyret beskrivs bland annat i lokaltidningen Bangor Daily News. Artikeln är en klockren reflektion från dom lyriska studenterna som numera älskar Sverige, avundas den svenska skolan och längtar tillbaks. Medan den svenska mediebilden av såväl vårt land som våra skolor är nattsvart har tydligen folk i Maine sett sakerna i ett helt annat – solklart – ljus.

Tänk om exempelvis Svenska Institutet hade hakat på här och hjälpt dom amerikanska ungdomarna att förmedla sina intryck bortom lokaltidningens läsarkrets. Det hade varit ett fantastiskt exempel på en word-of-mouth aktivitet. För att testa mina idéer roade jag mig med att söka efter ”dragonskolan” i MySpace (som Lunarstorm, fast i USA och oändligt mycket större). Nu fanns det ingen träff, men lite om ”Umea” (några lokala musikartister). Inte heller YouTube hade nåt om Dragonskolan, men två träffar på Umeå. Sen såg jag via MySpaces webbsökning att även Ghana blivit upplysta av Dragonskolan i form av ett utbytesprogram.

Dessutom tycker jag att Dragonsskolans webbplats är en av dom läckraste skolsajter jag sett. Framförallt för att den har en tidsendlig design och att den ustrålar positiv verksamhet och värme.