Sedan några år har jag lekt med tankar om en framtid utan “Skola”. Första gången jag offentligt delade med mig av dom idéerna var i slutet av 2007 under min key note “re-thinking Learning (again)” för EDEN. Och ni som känner mig vet att jag i över 10 år generellt sett tjatat om att “Tänka om”. En insikt som väcktes när vi jobbade fram den vetenskapliga artikeln “Interactive Media face Artificial Consumers and marketing theory must re-think”.
“Tänk om!” i betydelsen att vi tänker fel. Men samtidigt också “Tänk om?”, i betydelsen att vi kan göra nytt, kreativt och annorlunda. Den gemensamma nämnaren är dom ofantliga samhällsförändringar vi befinner oss i. Inte minst gäller det alla teknologiska landvinningar som många förbisett eller missförstått.
Mitt tänk i ett bildningssammanhang bygger på att institutionen “Skola” formades i ett samhälle vars förutsättningar var helt annorlunda än den värld vi lever i idag. Dessutom blir det allt klarare att framtiden lär bli radikalt annorlunda – och bättre. Och jag är definitivt inte ensam om att peka på hur missanpassad dagens skola är.
Det hindrar inte att det sker otroligt bra saker varje dag i världens alla skolor, inklusive de svenska. Mitt inlägg “Svenska lärare långt före utbildningspolitiken” i weconverse för några dagar sen möttes av stor positiv respons från flera håll. Många av kommentarerna höll med om både att lärare kan och vill verka i nya former samt att det politiska ledarskapet saknas. Jag blir också glad när nu Apple och Rektorsakademien lyfter fram sin variant i deras koncept TÄNK OM. Samtidigt menar jag att det inte räcker att utgå ifrån skolans uppdrag och 1-1. Vi måste tänka större än så och se över vårt, samhällets, “uppdrag” bortom skolan.
Min vision är alltså “Historiens bästa start i livet” och strategin är att glömma skolan. Vi måste tänka nytt och inse att skolan kan inte lösa allt. “Skolan” löser en del problem idag, men blir ständigt utsatt för nya pålagor “von oben” (läs politiker), minskade resurser och självpåtagna uppgifter (av kärleksfullt och ambitiöst skolfolk som vill väl, men riskerar att bränna ut sig på köpet).
Så i mån av tid försöker jag samla på mig intryck från olika håll om hur läget är och vad vi tycker oss behöva för att bygga upp helt nya sätt att förverkliga visionen om en livsstart för barn och ungdomar som får det moderna projektet, och “Skolan”, verka som en velicoped jämfört med en Tesla.
Det jobbiga, för mig personligen, i sammanhanget är risken att bli missförstådd. Jämför myten om budbäraren som blev skjuten för att han kom med dåliga nyheter (Shooting the messenger). Jag kan förstå exempelvis lärare jag möter, senast Le’Anne Ponen, som kommenterade “a future with no schools…mmm???”. Ofta undrar jag om det går att under tiden få några uppdrag från skolor samtidigt som man säger att skolan skall läggas ned 😉 Men tack och lov verkar det så.
Se det här inlägget som min ambitionsförklaring. Naturligtvis kommer det flera. Och jag hoppas att vi tillsammans kan fila fram en tydligare vision än den jag antyder här.