Almedalsvecka, egentligen semester, men jag passar på att suga in lite insikter från andra när jag ändå är på Gotland. Först satt jag på Fryshusets seminarium ”Har vi en skola som attraherar 2000-talets ungdomar?”. Fett fullsatt och fullt i korridoren. Framförallt är jag nyfiken på konversationer kring visioner (hur vill vi att framtiden skall blir) och vad dom ger för konsekvenser när det gäller hur vi tar hand om barn och ungdomar. De 90 minutrarna öppnas av marknadsföraren Anders Carlberg som börjar med att sälja in några av Fryshusets aktuella projekt. På det personliga gav han mig en ny bok, en DVD, några broshyrer och framförallt en varm och stark handskakning.
I övrig är det fråga om en debatt som leds av Göran Krafft från Kairos Future. Bland de medverkande finns Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, Robert Gustavsson, lärare på Fryshusets Gymnasium, Ann-Charlotte, Lärarförbundet, Jonas Berggren, Svenskt Näringsliv, Josephin Bladh, förbundsordförande SVEA och Rose-Mary Waher Schennings, grundare och rektor Fryshusets Gymnasium, idag utbildning-schef på Fryshusets KunskapsCentrum.
Rose-Mary beskriver hur Fryshusets gymnasium jobbar (ledord passionerade intressen, entreprenörsskap nya organisationsformer). Hon nämner också en undersökning från 90-talet där ungdomarna i princip tycker att skolan inte ger vad dom vill ha. Rose-Mary berättar också kort vad hon tycker är bra respektive dåligt i gymnasieutredningen. Snabbt lärande kreativitet, verbalitet kontaktförmåga inlevelse, med mera är sånt som ungdomar behöver för framtiden. Fryshuset skall starta lärarnätverket ”Passion Pedagogik” som lanseras på Skolforum i höst.
Ann-charlotte tar upp vart vi är på väg (vilket inte Metta berörde i sin inledning) och vad vi behöver för den framtiden. Det finns inga visioner i Gymnasieutredningen, men LF har och hon själv utgår från dem och sina egna. Ungdomar vill ha valmöjligheter, en utbildning som kombinerar teori och praktik. Alltså bygger hon en vision på en pedagogisk idé som handlar om att lära för att lära vidare. Men man måste ha en bra bas att stå på. Hon tror att det är svenska, engelska, matte, idrott och hälsa. Men den behöver inte läras ut på samma sätt.
Jonas visar ett suddigt jordklot för att illustrera den globaliserade framtiden, något vi knappt har grepp om. Han lyfta fram ”kompetens”, som omfattar kunskap vilja, kompetens (och en grej till jag missade). I Näringslivet efterfrågas yrkeskunskap plus baskompetens, social kompetens, analytisk kompetens, entreprenörsskap, ledarskap och interkulturell kompetens.
Vad skall skolan vara till för, undrar Göran. Ann-charlotte att ge en bred baskunskap, för goda ämneskunskaper, kunna bli en bra medborgare och lite mer. Metta menar att vi måste ha kunskap, vi behöver tex kunniga elektriker. Hon är dessutom säker på att lärarjobben finns kvar i framtiden. Josephine, både för individen och samhället. På gymnasienivå tillit för ens egna förmåga, kunna ta ansvar. Rose-Mary, håller med men undrar hur vi skall göra allt det här. Exempelvis schemat som stökar till det en hel del. Metta hakar på det här med ”hur göra”. Vi måste ha schema. Robert berättar hur han och kollegorna arbetar tillsammans i projektform. Ann-charlotte tycker det handlar om professionens frihet. Rose-Mary tror att skolledare måste ta ett järngrepp på skolans organisation.
Göran glider in på värderingsförändringar. Det värsta ungdomarna vet är att tappa valmöjligheter. Ett spår som debattörerna inte glider in på direkt, utan Metta pekar på stigen livslångt lärande och Jonas följer med. Rose-Mary pekar dock på komplexiteten i gymnasievalet.
Publikfrågor. Kristina (syvare) pekar på inlåsningseffekter och lite annat Gunnar (mdh) undrar om entreprenörsskap. Annan undrar om varför ingen tar upp Folkpartiets skolpolitik.
Göran berättade att han sökt på ”lust” i Gymnasieutredningen, noll träffar. Hur skall skolan utformas för att ta hand om lustaspekten? Metta hänvisar till Klass 9A. En representant från Unga Hörselskadade undrar om hänsynstagande till funktionshindrade. Metta svarade att Tobias (SVEA) undrade om ungdomarnas rätt till medbestämmande.
Själv får jag chansen att under dom sista fem minutrarna ventilera dels mina tankar om problemet med visionslösheten. Det vill säga att i stället för att diskutera visioner kring vad vi (vuxna) vill att framtiden skall vara, så debatterar skolfolk traditionella baskunskaper och betygsnivåer. Dels att skolan är en jordbruksinstitution grundad i en annan värld och att vi behöver nåt nytt. Det vill säga en annan institutionell lösning än skolan för att ge barn och ungdomar världens bästa start i livet. Det kändes som att panelen höll med, även om de fortarande gärnar pratar om ”skolan” (i stället för alternativa lösningar). Och naturligtvis menar Metta att lärara kommer, och skall, finnas kvar. Göran ger sista ordet till Josephine som passar på att säga att det är visioner som behövs och skall diskuteras. (Efteråt ger hon mig SVEA:s, ännu inte tryckta, ”Sveriges elevers vision om den Svenska skolan”).
Göran avslutar med ett citat om visioner. Perfekt tyckte jag.
Nu (13:30) sitter jag på En skola i världsklass, Sveriges Kommuner och Landsting. Rättare sagt, jag hukar mig på golvet i en fullsatt Spegelsal med datorn i knät. Med andra ord blir det inget fylligt inlägg från det inslaget.