För drygt 10 år sedan läste jag en doktorandkurs inom filosofi-programmet på Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Mitt kurspapper döpte jag till Känsloskap och företagande, med undertiteln Centio Ergo Vivo (jag känner alltså finns jag). Mitt inledande resonemang var: Känslor, liksom tankar, finns i oss. Tankar kan fästas på papper. Var fästs känslor?
Utgångspunkten var Ongs redogörelse i boken Muntlig och skriftlig kultur. Min grundidé att dom moderna människorna är vad dom är mycket beroende på hur skriften och böckernas värld format dom. Kanske en oundviklig konsekvens när det endast var i bokfrom som tankar/känslor kunde färdas över tid och rum. Men, som vi alla vet har vi sedan många år många andra medieformer att manipulera känslor/tankar med. Även om det var få förunnat att skapa rörliga bilder och ljud när jag skrev kurspapperet. Idag är läget helt annorlunda.
Kanske är det därför många medelålders moderna människor mässar om litteraturkanoner. Det vill säga, dom är rädda för att människan blir annorlunda i en framtid utan böcker. Jag har länge vari t övertygad om att det blir så. Våra barn blir helt annorlunda människor än oss. Det är inget att vara rädd för. Tvärtom det är en möjlighet. Och man kan förvalta den möjligheten som till exempel Anders Carlberg gör i 4-generationsmöten.
Jag skriver det här nu, för att ”När Fredrik Lindstrand arbetade som socialsekreterare märkte han att ungdomarna i hans grupper saknade uttrycksmedel för att presentera sin egen värld, på sitt eget sätt”. Alltså jobbade han fram en doktorsavhandling på Lärarhögskolan i Stockholm. Den heter Att göra skillnad: Representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film och presenterades nyligen i Skolporten (där jag tagit citaten).
Fredrik fann bland annat att ”En viktigt del av avhandlingen handlar om att koppla form till ett innehåll – eleverna förmedlar ju sin syn på världen genom sina bilder. Avhandlingen kan bidra med en bild av potentialen i ett reflekterande arbete, vad som händer när vi ger det en form”.
Vad har detta då med marknadsföring att göra? Musik är ett av marknadsförarnas främsta vapen (men det är ett biämne i skolan). TV-reklam ersätts av virusvideo på webben (som stängs ute genom brandväggar i skolan). Sociala medier med bild, ljud och video är senaste grejen i den kommersiella världen (skolan fokuserar e-mobbing).
Lärare röstar under tiden om lämpliga verk i en svensk litteraturkanon.
Heja Fredrik, du formar framtidens lärare.