Skolportens dagsbrev uppmärksammar idag artikeln Inflation i betyg på gymnasiet i Göteborgsposten. Apropå det så drar jag iväg en ofärdig reflektion som jag grunnat på ett tag. Observera att hela mitt resonemang grundar sig på tanken att Skolan kan bli bättre genom att organiseras i ett marknadsliknande system. Inte min idé från början, men jag tycker den är intressant. Samtidigt har jag ett intryck av att många policymakare och debattörer inte fullt ut tänkt igenom hur en marknad verkar fungerar när det gäller prissättning.
I ett marknadssystem bestäms priset (enligt viss ekonomisk teori) när utbud möter efterfrågan. Företagsekonomer, inklusive marknadsförare som jag, är mer vana att tänka i termer av att kunden betalar det pris som motsvarar värdet i kundens ögon. Det innebär att en kund kan tycka att en upplevelse (tex ett restaurangbesök) är värt 1200 kronor, medan en annan kund tycker att det är ett helt horribelt pris. Märk väl, samma pris men olika värde. Huvudsaken för restaurangen är att tillräckligt många betalar det begärda priset för att krogen skall gå runt och leverera ett önskvärt överskott. Den dominerande värdemätaren i en kommersiell marknad är alltså priset (i kronor). Detta betyder dock inte att ett pris mäter värdet för alla i marknaden, utan endast för dom som betalar det.
Det viktiga som vi måste komma ihåg är att det till syvende og sidst är dom betalande kunderna som bestämmer priset, inte producenten. Ett företag kan sätta ett visst pris, bara för att upptäcka att ingen är beredd att betala. Faktum är att många organisationer har en hel kår av professionella specielister som med olika, ibland oerhört sofistikerade metoder, försöker sätta ett optimalt pris. Priset har idealt inget med produktionskostnaden att göra, utan skall matcha värdet för kunden. Och, naturligtvis, priserna på det som konkurrenterna erbjuder.
Nu är det dags för en koppling till skolans värld. Låt oss anta att betyg är en värdemätare på kunskap, Inte helt galet med tanke på att många pratar om ”betygsinflation”. Då har man missuppfattat marknadens funktionssätt totalt om man tror att betyget fungerar som värdemätare om det bara sätts av den skola som ”producerar” eleven. Vi bör i stället fråga oss hur värdet skall avgöras i nästa och andra led (gymnasiet i artikeln ovan, men det kan också handla om arbetsgivare och föräldrar).
Förmodligen är det inte helt främmande för en del antagningsenheter, och framförallt erfarna lärare, att åtminstone i tanken justera värdet på en viss elevs betyg genom att ta hänsyn till vilken skola som satt det. Typ, ”Kim har i och för sig en 3:a i matematik, men jag vet att mattelärarna på Rinkestadsskolan är väldigt hårda i sin betygssättning”.
Jag har inte haft tid att vare sig tänka eller forska speciellt mycket i den här problematiken, men ingen annan verkar fundera på det här sättet. I stället förs det debatter om graderingssystem, när betygen skall sättas och hur man med nationella prov skall jämföra elevernas kunskapsnivå. Det senare vore ungefär som om Sveriges Hotell och Restaurangförbund skulle ha en nationell värdemätning för alla krogar. För att på det sättet kunna bestämma priset för en viss typ av middag (jämför kunskapsämne) på en viss typ av restaurang (jämför utbildningsnivå).
Just nu grunnar jag vidare på idén att det kanske vore bättre om antagande enheter satte betyg på de elever som antas. Det inkluderar att läraren i årskurs tre börjar läsåret med att sätta betyg på dom som lämnar tvåan. Ingen perfekt lösning, men kanske ett steg på vägen mot ett bättre värdemätningssystem i skolan. Samtidigt är det fortfarande långt ifrån idén om ett pris som genomsyrar all verksamhet i en väl fungerande marknad. En sak som fortfarande saknas är en koppling mellan betyg och produktionskostnad, som ju också mäts i pris (läs kronor).
En annan kul grej vore om skolor satte betyg på skolor. Till exempel om ett gymnasium varje senhöst satte betyg på dom grundskolor som dom nya eleverna kommer från. Snacka om att det skulle påverka vilken grundskola eleverna väljer. Eller om eleverna satte betyg på sina lärare och sin skola. Inte direkt som hos RateMyProfessors.com, utan fem eller tio år efter dom lämnat läraren/skolan.
Kort sagt, det finns massor av nya banor att tänka i. Fast, det är nog enklare att fundera på om det skall vara 10 nivåer i betyget eller i vilken årskurs man bör börja sätta betyg.