månadsarkiv: januari 2007

Rykte och teknik i konkurrensen

Idag publicerar Uppsala Nya Tidning ett helt uppslag under rubriken Knivskarp konkurrens om eleverna. Tyvärr (typiskt nog 🙂 finns inte artikeln med mig med i tidningens webbupplaga, men du kan höra intervjun som ligger bakom i senaste Skolsmart.

Dom har satt rubriken ”Gott rykte och ny teknik bäst magnet” och jag tycker att i dom två spalterna fångar journalisten Anna Orring nästan det viktigaste av allt jag förde fram. Men bara nästan, för jag (mitt fel alltså) missade en jättegrej när hon innan publiceringen lät mig kommentera citaten med mig. Jag skulle påmint om att det absolut viktigaste är en bra verksamhet. Utan en bra skola finns det ingen anledning att göra reklam, locka till öppet hus eller imageannonsera. I övrig är det som kom med är I sammandrag: Tänk strategiskt och långsiktigt, börja med behoven och avgör budgeten först när kommunikationsmålen är satta; Kommunicera mera, för skolan finns inte om den inte hörs; Skolorna borde [inledningsvis] avsätta mer pengar till utbildning av skolledare och övrig personal i marknadsföring (än på reklam); Ryktet är viktigast och ny IT lockar; Gör coolare skolsajter, för dom konkurrerar med andra, idag mer spännande, grejor på webben; Engagera elever, föräldrar och personal samt ta hjärna hjälp från personer som läser praktisk marknadsföring på högre nivå – tex studentarbeten.

Vad som ororar mig annars är inte att konkurrensen är hård, att utbudet av antalet platser är större än elevunderlaget eller att det läggs pengar på marknadsförinig. Det är precis så det måste vara i en väl fungerande marknad. Tänk bara på vilket marknadstorg som helst. Där finns mer än vad som faktiskt köps , ett helt accepterat förhållande som aktörerna räknar med – i bokstavlig bemärkelse . Inom nationalekonomisk teori finns det en idé om att utbud kan mäta efterfrågan på ett perfekt sätt, men det sker aldrig i verkligheten. Hellre tomma platser än elever utan plats. Det kostar, men är centralt i en marknad som utvecklar nya och bättre varor och tjänster.

Nej, det som känns mindre bra är att skolorna inte verkar utvärdera kommunikationsinsatserna. Tjänstefel skulle jag villja påstå. Hur skall vi annars bemöta signaturen Snittos fråga ”Är det någon som tycker att detta är ett bra sätt att använda allmänna medel?” (Snitto har skickat in en kommentar till läsarfrågan Är det för många gymnasieskolor att välja ibland).

Sen kan vi glädjande nog se att Anna skriver om skolor som jobbar med turnerande elevambassadörer, artister som dragplåster till öppna hus och att skolorna faktiskt kommunicerar.

Knyck av Nacka kommun

Svenskt Näringsliv har i dagarna presenterat Får kommunernas invånare veta vad de vill veta år 2006?. Det är fråga om en rapport från undersökning av webbplatserna hos landets samtliga 290 kommuner. Det som undersökts är hur kommunerna med hjälp av hemsidan redovisar kvaliteten inom skola, hemtjänst och äldreboende. Svenskt Näringsliv lyfter fram att kommunerna generellt sett gör ett dålig jobb på det området. Efter att hastigt ha ögnat igenom rapporten vill jag peka på ett par viktigare saker.

För det första har det generellt sett skett en markant förbättring från föregående år, även om det bara handlar om en förändring från uselt till bättre. Vi kan alltså se att det går att bli bättre och att frågorna verkar tas på allvar.

För det andra är Nacka Kommun bäst, med 17 av 21 möjliga poäng. Även om totalpoängen omfattar mer än skolverksamheten så har Nacka kommun full pott när det gäller skolvalsrelaterad information. Göteborgs kommun är god tvåa, med 15 poäng – men ”duger inte”. I rapporterna ger författarna exempel på dåliga och bra kommunsidor. Kika gärna på missarna hos dom dåliga kommunerna. Men lär framförallt av vad Nacka gör. Inspirera er av det som verkar bra, ifrågasätt det som ni inte gillar, och gör det bättre själva. Det kallas benchmarking! Var inte Jante, utan ta chansen att knycka några goda idéer oavsett vad ni tycker om segraren, deras politiska sammansättning eller allmänna skolstrategi.

Citat ur rapporten: ”Nacka bjuder på ett flertal olika kvalitetsrapporter inom skolans område. Det går att jämföra
betyg och provresultat mellan olika skolor. Det finns oberoende observatörsrapporter och
slutligen finns regelbundna kundundersökningar. Till skillnad från Göteborgs kommuns sidor
för jämförelser i Balansen vänder sig Nacka kommun tydligt till eleven/föräldern i sin
kommunikation.”

I rapporten (som publicerades den 12 januari) illustreras ett par ”mindre bra” exempel. Bland dom ingår Flens Kommun. Som av en händelse (?) finns på webbplatsens förstasida nyheten
Medborgarenkät (publicerad 15 januari) med en ingress som avslutas ”Resultatet är nu sammanställt och Flens kommun får generellt sett ett bra betyg av sina medborgare”. Och därinunder flaggar dom för Säg vad du tycker ”…hjälper oss i vårt interna kvalitetsarbete som syftar till att förbättra och effektivisera den kommunala servicen”. Om placeringen av dessa två informationsbitar på förstasidan är en medveten handling från kommunens sida, apropå att den pekas ut av Svensk Näringsliv, tycker jag det är bra gjort. Annars är det väl bara tur. Som jag ser det är det inte frågan om att mörklägga något som är dåligt. Jag är övertygad om att Flens kommuner tar Svenskt Näringslivs synpunkter på allvar. Men bristerna kan inte åtgärdas över en natt. Och innan dom lagat det som är trasigt är det bra att lyfta fram dom bra saker dom gjort.

Det vet varenda pedagog, man måste plussa och stärka dom goda sidorna hos eleverna. Att bara påpeka fel och brister är inte speciellt motiverande.

Tunaskolan kommunicerar

Jag snubblade över Tunaskolans webbtidning Tunabladet. Tunaskolan omfattar år 2-9, förskoleklass, grundsärskola samt Montessoriverksamhet. Det som först fångade min uppmärksamhet var att Tunabladet använder RSS (förklaras i Wikipedia och av Tunabladet självt). RSS, eller Really SImple Syndication, är en publiceringsteknologi som kommer på bred front inom alla möjliga områden (jag handleder just nu en student på GI-IHR som undersöker hur svenska företag ser på RSS).

Men poängen är dock att en snabbkoll ger mig intrycket att Tunabladet ger en rik bild av Tunaskolans verksamhet, även om jag är osäker på om själva skolan har en separat webbplats och skolan i sig. Det vill säga verksamheterna syns verkligen, men inte skolans struktur och grundidé. Vidare verkar det som att innehållet i Tunabladet skapas av såväl elever som skolans personal.

Kort sagt – en verkligt intressant grej, uppenbarligen omtyckt och prisbelönt. Ett lsyande undantag till mitt konstaterande att alltför många svenska skolor är urdåliga på att kommunicera sin verksamhet och därför ofta blir ointressant, trist och glömd av reklamöverösta medborgare.