Idag publicerar Uppsala Nya Tidning ett helt uppslag under rubriken Knivskarp konkurrens om eleverna. Tyvärr (typiskt nog 🙂 finns inte artikeln med mig med i tidningens webbupplaga, men du kan höra intervjun som ligger bakom i senaste Skolsmart.
Dom har satt rubriken ”Gott rykte och ny teknik bäst magnet” och jag tycker att i dom två spalterna fångar journalisten Anna Orring nästan det viktigaste av allt jag förde fram. Men bara nästan, för jag (mitt fel alltså) missade en jättegrej när hon innan publiceringen lät mig kommentera citaten med mig. Jag skulle påmint om att det absolut viktigaste är en bra verksamhet. Utan en bra skola finns det ingen anledning att göra reklam, locka till öppet hus eller imageannonsera. I övrig är det som kom med är I sammandrag: Tänk strategiskt och långsiktigt, börja med behoven och avgör budgeten först när kommunikationsmålen är satta; Kommunicera mera, för skolan finns inte om den inte hörs; Skolorna borde [inledningsvis] avsätta mer pengar till utbildning av skolledare och övrig personal i marknadsföring (än på reklam); Ryktet är viktigast och ny IT lockar; Gör coolare skolsajter, för dom konkurrerar med andra, idag mer spännande, grejor på webben; Engagera elever, föräldrar och personal samt ta hjärna hjälp från personer som läser praktisk marknadsföring på högre nivå – tex studentarbeten.
Vad som ororar mig annars är inte att konkurrensen är hård, att utbudet av antalet platser är större än elevunderlaget eller att det läggs pengar på marknadsförinig. Det är precis så det måste vara i en väl fungerande marknad. Tänk bara på vilket marknadstorg som helst. Där finns mer än vad som faktiskt köps , ett helt accepterat förhållande som aktörerna räknar med – i bokstavlig bemärkelse . Inom nationalekonomisk teori finns det en idé om att utbud kan mäta efterfrågan på ett perfekt sätt, men det sker aldrig i verkligheten. Hellre tomma platser än elever utan plats. Det kostar, men är centralt i en marknad som utvecklar nya och bättre varor och tjänster.
Nej, det som känns mindre bra är att skolorna inte verkar utvärdera kommunikationsinsatserna. Tjänstefel skulle jag villja påstå. Hur skall vi annars bemöta signaturen Snittos fråga ”Är det någon som tycker att detta är ett bra sätt att använda allmänna medel?” (Snitto har skickat in en kommentar till läsarfrågan Är det för många gymnasieskolor att välja ibland).
Sen kan vi glädjande nog se att Anna skriver om skolor som jobbar med turnerande elevambassadörer, artister som dragplåster till öppna hus och att skolorna faktiskt kommunicerar.