månadsarkiv: oktober 2005

Utbildningsinfo utan reklam?

Skolverket har nyligen lanserat sin webbplats Utbildningsinfo.se, där ”hittar du samlad, aktuell och neutral information om all offentlig utbildning i Sverige”.

Det är ett gulligt initiativ, men efter en hastig titt känns det som ett rätt hopplöst projekt. Rationellare än Råd & Rön, fast utan råd och utan rön. Hur kan någon år 2005 fortfarande tro att människor fattar rationella beslut på grundval av massiva textmängder och kyliga siffror? Och att alla väljer bland alternativen enligt ett enda mönster. (Det är över 50 år sedan beteendeforskare konstaterade att beslutsprocesserna varierar kraftigt beroende på individen och dennes situation). Nej, skolan blir knappast roligare av tråket på Utbildningsinfo.se (det säger jag bara för att jag fick avslag på en forskningsansökan som skulle skoja till det hela lite).

Det finns ett par superaktuella trender inom marknadsföringsområdet som Skolverket borde kollat. Den ena kallas buzz/market conversations/word of mouth med mera. I stort handlar det om att folk alltmer informerar varandra i stället för att lita på vad foretaget/organisationen/myndigheten säger. Varenda människa som är nära den praktiska skolverksamheten vet hur viktigt ryktet är. Varför finns ryktena inte med i Utbildningsinfos databaser? Den andra trenden kallas ”collaborative filtering”. Det vill säga metoder för att kunna säga ”utifrån hur du verkar göra så har andra med ett liknande beteende valt xxxx”. Bland andra film-, musik- och bokindustrierna håller på att revolutioneras av sådana verktyg. Vore det inte spännande om man gjorde nåt liknande i skolbranschen?

Ett tufft dilemma, apropå ”neutral information” är att varenda skola idag konkurrerar och att väldigt många skolor vill vara unika. Och det måste dom i så fall kunna få kommunicera på sitt sätt. En del skolor har till och med vågat börja arbeta med sitt varumärke. Men det lär ju knappast Utbildningsinfo.se tillåta. Hu och ve om det helt plötsligt dyker upp skollogotyper bland all ”information”.

Skolverket projektledare säger också ”På Utbildningsinfo.se är informationen helt avskalad och neutral så att man kan känna sig trygg som besökare”. Jaha, då skall jag visa den reklam jag hittade på fem minuter. Men först utdrag från definitioner av reklam ur Svenska Wikipedia: ”Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar” respektive Nationalencyklopedin: ”Enligt en vidare definition inbegriper reklam även olika intresseorganisationers spridning av idéer och värderingar”.

Bostad: ”Läs med om inackorderingstillägg på CSNs hemsida”.
Statens utbud: Myndigheter.
Gymnasieutbildningar: Husbyggnadsteknik på Alströmergymnasiet.

Men, till syvende og sidst så blir det elever, och i förekommande fall, deras föräldrar och andra intressenter som avgör hur värdefull Utbildningsinfo.se är. För min del känns det som ett segt steg bakåt.

Allt fler skolor podcastar

För er som lyssnar på min podcast (podsändning) Skolsmart är det vid det här laget uppenbart att skolor på alla nivåer börjat använda MP3-spelare i skolan. Massmedierapporteringen har än så länge dominerats av att barnens teknik, som mobiltelefoner och MP3-spelare, är ett störningsmoment i undervisningen. Exempelvis Aftonbladets artikel Glöm lappen – nu fuskar vi med mp3. Det får väl sägas vara en typisk reaktion från en vuxenvärld som inte förstår den nya tekniken. Tack och lov finns det dom som greppar läget.

För ett halvår sedan noterade jag en lärare som insåg att skolan konkurrerar med MP3-spelare, dokusåpor och Internet. Går man ett steg längre som kan man se dessa verktyg som en konkurrensfördel och inte ett hot. Och det är precis vad podcasting i skolor handlar om. Självklart handlar det om pedagogiska poänger, men jag vill också lyfta fram konkurrensefördelarna. Det vill säga att se exempelvis MP3-spelare och podcasting som ett sätt att göra skolan mer meningsfull, upplevelsebaserad och att samtidigt få en roligare relation med omvärlden, tex föräldrar.

Det börjar nu finnas gott om data som stödjer den idén. Dom som inte tror mig får gärna lyssna på 9-10-åringar som själva berättar. I förrgår publicerade Washington Post artikeln Ipods fast becoming teacher’s pet. Där kan man läsa bland annat om en förälder som säger ”Idén är helt fantastisk. Jag kan höra vad min dotter håller på med. Vi kan berätta om det för hennes mor/farfäldrar som kan lyssna var dom än är” (min översättning).

Jag har hört att minst tre svenska grund/gymnasieskolor podcastar. Det är Super G i Broängen (grundskola i Tumba), Minervaskolan i Umeå (gymnasium), och Lemshaga Akademi (grundskola i Ingarö). Broängens initiativ har synts och hörts i både tidningar, radio och TV (förutom bloggo/poddosfären där dom flesta vuxna än så länge inte finns).

På en lite högre utbildningsnivå är både högskolor och universitet allt aktivare. Nu senast erbjuder Stanford University ljudfiler (föreläsningar, musik, talböcker, mm.) ljudfiler i Stanford on iTunes. Dessutom publicerar dom podcasten Entrepreneurial Thought Leaders.

Update 2005-10-24: University of Washington håller också på med ett pilotprojekt där föreläsningar podcastas.

Skolreklamen i Göteborg

Dagens GP publicerar idag arikeln Miljoner läggs på reklam, (jämför mitt inlägg En värdefull gymnasiemarknad förra veckan). Utifrån en hel del research skriver journalisterna att ”Göteborgsregionens gymnasier i år sammanlagt satsar cirka tio miljoner kronor på att göra reklam”. Som ofta är ”reklam” lite vagt definierat, men det verkar i det här fallet handla om annonser, broschyrer och mässaktiviteter. I kostnaden exkluderas skolpersonalens arbete med reklamaktiviteter.

Min första reflektion är att, precis som jag gissat, medför skolans förflyttning mot en marknadsorientering att deras marknadsaktiviteter ökar (ibland innebär detta en start från noll). Samtidigt gissar jag också att väldigt många skolor är dåligt rustade för att hantera situationen. Dom ansvariga är liksom inte skolade i marknadsföring.

En annan reflektion är att reklam i sig är ingen dum grej. I många situationer är bra (eller lysande) annonser, foldrar och mässaktiviteter det bästa verktyget att ta till. Vilket inte motsäger att reklam ofta används helt fel. På kort sikt är det minst sagt idiotiskt att med dyr reklam locka elever till en dålig skola. Samtidigt är det knappast lätt för en skolledare med budgetansvar, skolpengen som enda intäktskälla och ett stort elevtapp pga en dålig verksamhet att göra något vettigare än ”glättiga reklambroschyrer, tv-reklam och gratismiddagar”. Ett kommersiellt företag kan ibland låna upp pengar för att lösa kortsiktiga problem på andra sätt än att omsätta undermånliga produkter. Men, skolan verkar inte i en riktig marknad. Det är en pseudomarknad där intäkterna bestäms i ett närmast planekonomiskt system. I slutet av artikeln beskrivs ett gymnasium som satsar 640 000 kronor på reklam i år när ”niorna hade gjort det första valet i februari. Då såg det inte bra ut för skolan”.

Slutligen reflekterar jag över att allt fler skolor verkar veta vad dom håller på med. För exempelvis Donnergymnasiet (vars Göteborgsenhet är en av dom absolut populäraste friskolorna i regionen) som också finns på två ställen på Gotland, lägger max 70 000 – 80 000 kronor per år på att marknadsföra alla tre skolorna. Marknadsföring är mer än reklam, det har jag tjatat om förr. Visst kan man göra reklam för att synas. Men allt bygger på en bra, eller till och med världens bästa, verksamhet.

[Uppdatering 2005-11-01] Förra veckan publicerade GP, den 28 oktober, debattartikeln Skolpolitiker:Tio miljoner för PR kan vara för snålt. Ett intressant inlägg, fast man bör ju undra hur dom kommit fram till siffrorna.

Kan skolor lära av Toyota

I många fall framstår Toyta som ledande inom tjänster och kvalitetsarbete. Själv har jag många gånger funderat på om inte skolor närmare borde lära sig av hur Toyota nått sina framgångar. (Sen är det en annan femma att dom numera har samma målgrupp som skolan). Hur som helst, den 14 november hålls Riksforum för Förslag och Förbättringar. Jag känner inte till arrangören C2 Management, men tror att seminariet kan vara en intressant inspirationskälla för dom som har tid och ekonomiskt möjlighet.

En värdefull gymnasiemarknad

I onsdags förra veckan (5 oktober 2005) publicerade Svenska Dagbladet ”SvD guidar till utbildningar” i nyhetsdelen (tidningen första del, de övriga är Näringsliv respektive Kultur). Guiden omfattar totalt 10 sidor, plus bild och kort ingress på förstasidan (ca 1/3 av utrymmet).

En intressant sak är fördelningen mellan ”redaktionellt” material (ca 30%) och annonsutrymmet (ca 70%). OBS, jag har inte mätt millimetrar, utan gjort en grov uppskattning. Bland helsidesannonsörerna finns DesignGymnasiet, John Bauergymnasiet och Hästsportens riksanläggningar (Wångens Travgymnasium, Strömsholms gymnasium och Flyinge Hippologigymnasium). Tre gymnasieutbildningar har köpt halvsidor och sen varierar storleken nedåt. De enda kommunala skolorna som annonserar är Rudbeck (ca 1/6 sida) och Gymnasieförvaltningen RGD/RGH i Örebro (Riksgymnasium för döva respektive hörselskadade, ca 5×5 cm).Allt annonsutrymme är för skolor/koncerner, med undantag för några pluggar för SvD och Mediearkivet.

SvD:s annonsavdelning uppger att normalpriset för en ”helsida i nyhetsdelen ligger på 135 000 kronor”. Sen är det så att man brukar kunna förhandla lite med priset och förmodligen kan skolor få ett lägre pris.

Junk Food Law

Jag sitter just nu och lyssnar på Paul Lainis från ACNielsen. Han talar på Dagligvarubranschens höstmingel om fem trender i USA och Europa. I korthet handlar dom om en åldrande befolkning, etniskt diversiferade konsumenter, tidsbrist, fokus på välbefinnande och Internetkopplingen.

När det gäller välbefinnande berättar Paul en hel del om barn och skolor. Han säger bland annat att New Jersey (delstat) var först med att förbjuda läsk och godis i dom offentliga skolorna. I Florida kan tydligen föräldrar online bestämma vad deras barn får äta i skolan. Dessutom pågår sedan ett tag många försök i knappt 20 delstater att införa en Junk Food Law. (En Google-sökning på ”Junk food” law school ban ger just nu 264 000 träffar i min dator). Enligt Paul har Californien en sådan (på gång?, jag hittar inte i hastigheten några fakta).

Några andra detaljer är att en del detaljhandlare i USA erbjuder hjälp från sjuksköterskor i butiken, ”eftersom ingen har tid att gå till doktorn”. Tesco erbjuder möjligheten att sampla päng i utgångskassan som till slut kan användas för en juste begravning, ”den slutgiltiga utgången”.

Classcaster för kurser

Classcaster är en ny tjänst från The Center for Computer-Assisted Legal Instruction (CALI), ett icke vinstdrivande konsortium för juridiska högskolor. Med hjälp av Classcaster kan lärare, elever och bibliotekarier både blogga och podcasta i undervisningen. Tänkte det kunde vara ett intressant exempel, även om det är på högskolenivå.