Det som inte hörs finns inte. Jämför med den gamla filosofiska frågan om fallande träd i skogen. Under skolvalssäsongen känns det som att ingen har kunnat undgå att gymnasieskolor gör reklam. Mest framträdande i form av annonser i tidningar, TV, radio, utomhus och på webben. I snitt har det ringt en journalist i veckan för att intervjua mig om skolornas reklam (och dom har alla hittat mig via Skolmarknad.info).

Ett resultaten är att skolan uppmärksammas av fler än dom direkt berörda eleverna och deras föräldrar. Med andra ord har gymnasieskolan och dess verksamhet kommit fram ur det fördolda. Jämför med hur det var för 10 år sen. Så här års pratade ingen om gymnasiet. Ingen tänkte på skolan. Skolan fanns inte. Utom för den minoritet som dagligen gick i där. Vi har alltså ett positivt biresultat av att gymnasieskolor gör reklam för att medvetandegöra, presentera och positionera sig. Folk ser skolor, funderar på om dom gör bra grejor, ser bra exempel och bryr sig därmed än mer om en av samhällets viktigaste verksamheter.

I och för sig har det uppstått en debatt om det vettiga i att skolor gör reklam. Debatten i sig hjälper till att göra skolan mer synlig. Ett par frågor dominerar. Den första handlar om att skolor kanske lockar elever med prylar, löften, och events som inte har med skolans verksamhet att göra. Den andra rör tankar om huruvida skattepengar skall gå till skolors reklam. Båda frågorna är viktiga. Dessutom är dom enkla att besvara.

Att göra reklam kostar pengar. Det skall ses som en investering. Precis som alla andra investeringar bör dom göras av folk som förstår investeringens art, bakomliggande behov och alternativa åtgärder. Liksom att dom som diskuterar skolreklamen bör ha viss insikt i vad dom pratar om. Om behoven finns, åtgärderna är dom rätta och rimmar med skolans verksamhet samt resultaten blir dom önskade – då blir det bra. Oavsett om pengarna kommer från skatter eller privata investerare.

Världen är inte perfekt. Men vi kan göra den bättre. Ett bra sätt att göra det på är genom att hitta dom goda exemplen (på tex skolreklam), lära oss av dom och göra ännu bättre nästa gång.

Mitt tips till alla debattörer är att prata mer om det som är bra och mindre om det som kanske är dåligt. En journalist frågade mig nyligen om vilken som är Sveriges bästa skolreklam. Och jag blev svaret skyldig. Är det någon som vet?

Jag håller (äntligen) på att läsa den mycket, mycket, intressanta boken Citizen Marketers: when people are the message. Bland annat för att vi inom några veckor skall konversera kring den i podcasten QritiQ. I flera år har jag följt författarnas, Ben McConnell och Jackie Hubas, blogg och podcast, så för mig är det mesta bekant. Men oj vilken bra genomgång av kraften och resultaten när medborgarna gör marknadsföringen. I kapitel sju ”How to Democratize your Business” tar Ben och Jackie upp Discovery Education som ett exempel. Det återväckte en massa tankar.

För det första apropå Fredrik Jeppesens tips om Multimediabyrån för ett par veckor sedan. Jodå, jag håller med om att det finns bra grejor där, men den byrån håller inte hela vägen. Jag har via en väl insatt källa fått höra att Multimediabyrån är på inga sätt lika effektiv som Lektion.se. Det vill säga, Multimediabyrån har kostat en massa pengar (Skolverkets/Myndigheten för Skolutveckling) och har inte på länga vägar attraherat lika många som Lektion.se (jämför min notering). Låt vara att Lektion.se är bredare än Multimediabyrån, men ändå. Dessutom släpar den senare hela tiden efter.

För det andra är Multimediabyrån byggd på traditionellt sätt, dvs en grupp experter (på tekniken) informerar dom som skall lära sig. Vidare antar jag att marknadsföringen, dvs informerandet om Multimediabyråns existens, skett på traditionellt sett med broschyrer, annonser, mässmontrar, etc. Dvs byrån talar om vad dom är.

För det tredje, i fallet Discovery Education som primärt levererar läromedel i form av digitala videor, hade dom bra tjänster men behövde bli mer kända och använda. En av dom ansvariga, Coni Rechner, hade noterat att en del lärare på eget initiativ ordnade seminarier och konferenser kring Discovery Educations produkter. Alltså startade hon Discovery Educators Network (DEN) som ett program för dessa frivilliga missionärer. För att göra en snabb succé kort, inom ett år hade användningen ökat med 114 procent, lärare som var medlemmar i DEN utnyttjade produkterna 2,5 gånger så mycket som icke-medlemmar, lärare hade laddat upp mer än 2000 stycken eget material. Slutligen, skolornas förnyade abonnemang gick upp från 82 till 99 procent. Märk väl, eftersom Multimediabyrån är gratis så drivs dom inte av användningen – och kanske därför inget driv alls…

Det här vara bara en liten reflektion kring ett nytt synsätt som tar till vara kraften, uppfinningsrikedomen och engagemanget hos bland annat lärare som är kunniga, uppkopplade och konversanta. Du kan tjyvkika på dom aktuella sidorna (155-158) via Amazons Online Reader.