Trots all den nya informationsteknikan som omger barn och ungdomar finns det fortfarande ett stort intresse för tryckta böcker. Läroböcker har länge utvecklats till att bli en slags sammanställning av det som är viktigast att veta i respektive ämne på olika nivåer. Eftersom kunskapsmassan per definition sväller så har titlarna blivit tjockare och/eller delats upp i delar. I Svensk skola verkar det också ha funnits en underliggande redaktionell idé om att respektive bok skall vara objektiv (ungefär som i Public Service). En idé som jag allt mer tycker är meningslös, det finns ingenting som är objektivt – bara mer eller mindre kulturellt dominerande.
Nu tror jag dock att det är ett trendskifte på gång. Det vill säga att läroböckerna så att säga hackas upp i sina delar. Det underlättar för läraren att sätta samman just det som är relevant för eleven i dennes specifika situation. Inom affärsvärlden kallas detta för ”customization”. Några som i mer än 10 år lyft fram detta, och en One-to-one strategi, är Peppers & Rogers group. (Jag träffade tidigt Don Peppers och min kollega Ola Feurst har skrivit en svensk bok i ämnet).
Idag fick jag Lektion.se:s e-postreklam från Utbudet (tidigare Freebok) (som ger ut ”gratis skolmaterial” finansierade av sponsorer (förekommer i en studentuppsats). Det är flera tankar som slår mig när jag bläddrar bland titlarna i mejlet.
För det första börjar dom med tre titlar som sponsrats av myndigheter (Statens ljud- och bildarkiv, Konkurrensverket och Högskoleverket). Smart drag med tanke på att många fortfarande tror på uppdelningen mellan redaktionellt och betalt (annons/spons) innehåll. Utbudet lever ju med stämpeln av att någon annan betalt för produktionen. Nu visar dom att ”annan” är fler än kommersiella företag.
För det andra är titlarna exempel på att allt fler vill på nya sätt ge sin syn på saker och ting till skolans elever och lärare.Antingen kan man jobba häcken av sig för att hamna i en traditionell lärobok, vilket inte är vare sig svårt eller omöjligt – förutom att det tar tid innan informationen är på plats. Eller så kan man göra en egen bok och skänka till skolorna. Eller så gör man en deal med Utbudet.
För det tredje har vi en konsekvens av denna utveckling. Lärarna (dom som aktivt shoppar runt bland läromedel) måste allt mer välja i det växande utbudet (inklusive Utbudets). Förhoppningsvis inte bara på grupp-basis (klassen/årskursen) utan också på individuell basis (eleven). I många företag sker dessa val allt mer med hjälp av datorbaserad teknologi, som en del av CRM (Customer Relationsships Management) och One-to-one.
Sist nu, men inte minst, den här tendensen är ytterligare ett exempel på hur marknaderna möter skolorna på nya väger. Jag hoppas att det finns många lärare som utnyttjar situationen. För dom pedagoger som tror att dom tacksam måste ta emot vad som bjuds har missuppfattat det hela. Det handlar om att, när det gäller böcker som skolan distribuerar till sina elever, läraren sitter på en enorm makt när hon gör sitt val.
p.s. One-to-one här skall icke förväxlas med samma begrepp när det används i betydelsen en dator till varje elev, något som är på ropet i USA (här är vi kvar på ”en bok till varje elev”). d.s.