månadsarkiv: augusti 2006

Val i det växande Utbudet

Trots all den nya informationsteknikan som omger barn och ungdomar finns det fortfarande ett stort intresse för tryckta böcker. Läroböcker har länge utvecklats till att bli en slags sammanställning av det som är viktigast att veta i respektive ämne på olika nivåer. Eftersom kunskapsmassan per definition sväller så har titlarna blivit tjockare och/eller delats upp i delar. I Svensk skola verkar det också ha funnits en underliggande redaktionell idé om att respektive bok skall vara objektiv (ungefär som i Public Service). En idé som jag allt mer tycker är meningslös, det finns ingenting som är objektivt – bara mer eller mindre kulturellt dominerande.

Nu tror jag dock att det är ett trendskifte på gång. Det vill säga att läroböckerna så att säga hackas upp i sina delar. Det underlättar för läraren att sätta samman just det som är relevant för eleven i dennes specifika situation. Inom affärsvärlden kallas detta för ”customization”. Några som i mer än 10 år lyft fram detta, och en One-to-one strategi, är Peppers & Rogers group. (Jag träffade tidigt Don Peppers och min kollega Ola Feurst har skrivit en svensk bok i ämnet).

Idag fick jag Lektion.se:s e-postreklam från Utbudet (tidigare Freebok) (som ger ut ”gratis skolmaterial” finansierade av sponsorer (förekommer i en studentuppsats). Det är flera tankar som slår mig när jag bläddrar bland titlarna i mejlet.

För det första börjar dom med tre titlar som sponsrats av myndigheter (Statens ljud- och bildarkiv, Konkurrensverket och Högskoleverket). Smart drag med tanke på att många fortfarande tror på uppdelningen mellan redaktionellt och betalt (annons/spons) innehåll. Utbudet lever ju med stämpeln av att någon annan betalt för produktionen. Nu visar dom att ”annan” är fler än kommersiella företag.

För det andra är titlarna exempel på att allt fler vill på nya sätt ge sin syn på saker och ting till skolans elever och lärare.Antingen kan man jobba häcken av sig för att hamna i en traditionell lärobok, vilket inte är vare sig svårt eller omöjligt – förutom att det tar tid innan informationen är på plats. Eller så kan man göra en egen bok och skänka till skolorna. Eller så gör man en deal med Utbudet.

För det tredje har vi en konsekvens av denna utveckling. Lärarna (dom som aktivt shoppar runt bland läromedel) måste allt mer välja i det växande utbudet (inklusive Utbudets). Förhoppningsvis inte bara på grupp-basis (klassen/årskursen) utan också på individuell basis (eleven). I många företag sker dessa val allt mer med hjälp av datorbaserad teknologi, som en del av CRM (Customer Relationsships Management) och One-to-one.

Sist nu, men inte minst, den här tendensen är ytterligare ett exempel på hur marknaderna möter skolorna på nya väger. Jag hoppas att det finns många lärare som utnyttjar situationen. För dom pedagoger som tror att dom tacksam måste ta emot vad som bjuds har missuppfattat det hela. Det handlar om att, när det gäller böcker som skolan distribuerar till sina elever, läraren sitter på en enorm makt när hon gör sitt val.

p.s. One-to-one här skall icke förväxlas med samma begrepp när det används i betydelsen en dator till varje elev, något som är på ropet i USA (här är vi kvar på ”en bok till varje elev”). d.s.

Att marknadsföra en Kanon

Det förs en debatt i bland annat SvD om upprättandet av en Litteraturkanon i Sverige efter ett förslag från Cecilia Wikström (fp) publicerad i Sydvenska dagbladet. Debatten förs även bland bloggare, tex Copyriot 27/7 och 1/8. I skuggan av allt detta upptäckte jag att Folkpartiet gett Lektion.se uppdraget att genomföra en enkät om själva idén (tyvärr lär nog länken bara fungera så länge enkäten pågår) med en kanon och vilka svenska/utländska författare och verk som borde vara med.

Lektion.se är ett intressant strategiskt val av Folkpartiet, eftersom medlemmarna är runt 60 000 till antalet och framförallt lärare i den svenska skolan. Som krass marknadsföringsanalytiker (här av idéer) kan jag konstatera att det spelar ingen roll att metoden i princip är statistiskt värdelös och vad resultatet blir. Om majoriteten tycker att det är en dålig idé, då vet Folkpartiet och ingen annan det. Om dom röstande är för, då får FP bra bränsle när dom för idén vidare. Då kan dom rubricera tex att ”x lärare tycker det är en bra idé och nnn av mmm är det verk dom flesta vill ha med i kanonen”. Det finns massar av sajter där Folkpartiet kunde lagt sin enkät. Men notera att dom både valt en relevant bas av respondenter och att Lektion.se är ett värdefullt varumärke att associera sig med.

Just det här att göra snabba undersökningar via webben är ett utmärkt sätt att skapa underlag för PR. Medier (etablerade massmedier, bloggare, mfl) älskar alla typer av undersökningar och siffror. (En personlig reflektion är att jag tycker att bloggare tenderar att vara mer källkritiska än dagens journalister).

(Personligen tycker jag ”litteratur”, läs böcker, speglar dom äldres syn på viktiga kulturarv och att sociala konversationer är en intressantare metod för att skapa kanoner. Se vidare min syn på Folkpartiets utspel och gamla tankemönster här och här.)

Många skolor i USA blir asociala

Mark Comerford (stort tack för tupset) på JMK/Stockholms universitet bloggar på Markmedia om en utveckling där sociala webbtjänster kan förbjudas i majoriteten (ca 2/3) av USA:s skolor.

Enligt BBC (och många andra) så medför ett tillämpande av The Deleting Online Predators Act att tjänster som MySpace , Facebook och Friendster blir bortfiltrerade från skolornas nätverk, utom i närvaro av vuxna. Mark kägger till del.icio.us och Amazon. Jag tror att om detta skulle gälla Sverige så tillkommer tjänster som Lunarstorm och blogghotell.

I ett marknadsföringsperspektiv är det här ett korkat vuxenförsök som resulterar i att skolan blir än mer ointressant och avskärmad från resten av verkligheten. Dessutom tenderar sådana teknsika hinder att både bli en utmaning (för kreativa elever som vill gå förbi spärrarna) och och värdelösa )när tekniken utvecklas). Om skolans nätverk sätter stopp, ja då har man ju ett annat i mobiltelefonen, PDA:n eller kameran.

En bättre ”act” vore att säkerställa att skolans personal förstår de nya sociala webbtjänster som barn och ungdomar redan tagit till sitt hjärta. Därefter kan vi vuxna leda de nya generationerna in i en bättre insikt i vad som händer om dom gör dåliga saker på nätet.

Dessutom borde sociala tjänster vara en självklar del i skolornas pedagogiska material. Det är ju där ungdomarna lär sig en massa. Flera lärare och IT-pedagogeri USA har tagit till sig detta och delar med sig av sina erfarenheter och reflektioner. Som till exempel Cheryl Oakes, Alice Barr och Bob Sprankle gör i Seedlings.

Uppdatering: reflekterar, fast med andra perspektiv, gör även bloggarna Erik Stattin (i Mymarkup) och Rasmus i(i Copyriot).