För exakt tre år sedan skrev jag texten nedan. Det var en debattartikel som publicerades i Dagens Samhälle (se tidigare inlägg). Jag återger nu mitt manus här i Skolsmart, apropå att Stockholm stad påbörjat en stor, och milt sagt konstig, utredning om stadens skollokaler. På torsdag skall Utbildningsförvaltningen lägga fram ett förslag. En av dom saker som jag tycker är konstig är att i den bakomliggande rapporten, som författats konsultföretaget Solving Bohlin & Strömberg, är förslagen i singularis. Det vill säga det finns inga alternativ, tex för ett av våra barns skola. Det är typ, "ni skall göra så här". Sen får Utbildningsnämnden bestämma. Som företagsekonom är jag van i att tänka i termer av alternativ och deras för- respektive nackdelar. Alternativ är som regel bra, jämför till exemepl när det gäller offentlig upphandling. Sen är jag dessutom som marknadsförare van att tänka bortom effektivetet.
Sätt sprätt på Skola, Vård och Omsorg! (december 2004)
På Dagens Samhälles och Computer Swedens frukostmöte, IT-effektivitet eller IN-effektivitet, hörde jag mantrat igen. Den heliga formeln som lyder: vi måste effektivisera den offentliga sektorn för att ha råd med en fortsatt välfärd. Citat från scenen på Berns: ”det finns inga alternativ”. Dom som tror det måste vara nationalekonomer, asketer eller både och.
Som marknadsförare ser jag andra möjligheter. Dom bygger på aktuell forskning om konsumtion och sunda företagsekonomiska principer. Ett exempel på det senare är insikten om att en organisation kan bättra på sitt ekonomiska överskott genom att sänka kostnaderna och/eller öka intäkterna. Det finns alltså åtminstone ett alternativ till effektivisering. Men, i det här sammanhanget handlar det inte om den alltför vanliga tankegången att en liten avgift håller överkonsumtionen borta. Det skulle för ett kommersiellt företag vara lika med självmord. Hur gör dom rackarna då för att öka sina intäkter?
Nationalekonomer ser gärna på människan som en rationell och enkel liten maskin som bara söker nytta. Men coola marknadsförare ser i stället komplexa, lustsökande varelser som skapar värde för sig själv och för andra. Värdet för kunderna är det som borgar för överlevnaden. Låt oss kika på några kända exempel som ursprungligen odlats fram i den svenska myllan.
Volvo XC90 är ett oerhört ineffektivt transportmedel. En skidsemester i Sälen är superineffektivt tidsfördriv. Att besök på IKEA är totalt oeffektivt handlande. Nu ska ni inte tro att Volvos, Sälenområdets eller IKEA:s ledning ser effektivitet som huvudproblemet. Nej, dom grunnar först och främst på vad deras kunder, konsumenterna, vill ha. Och vet ni vad? Allt fler forskare visar att företagen har för länge sedan upptäckt att folk vill inte ha en bil, snö under laggen eller sängar. Vad medborgarna (samma människor fast sedda på ett annat sätt) vill undvika är tråkighet, ensamhet och meningslöshet. Alltså erbjuder framsynta företag idag möjligheter till mervärden i form av upplevelser, känslor, fantasier och gemenskap. En potential som medborgarna mer än gärna betalar för. Skall då lösningen för skolan, vården och omsorgen bara vara att effektivisera? I så fall säger jag lycka till.
Kunskap om hur konsumenter värdeskapar borde ge uppslag till alternativa vägar för att utveckla det som tills nu kallats offentliga tjänster. Finns det någon politiker som kan tänka sig att öka (skatte)intäkterna till skolan genom erbjuda mervärden som konsumenterna uppskattar? Var är direktören som funderar på att fixa nya intäkter genom att se sitt sjukhus som en galleria där man shoppar röntgen, latte, hjärtkirurgi och skivor. Är det möjligen så att det finns varuhuschefer som vet hur man får sprätt på äldreboendet? Kan IT göra offentlig konsumtion värdefullare?
Effektivitet är helt enkelt inte kul. Det säljer inte. Det lockar inga kreativa människor. Det skapar ingen framtid.
Richard Gatarski Ek dr, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet
anslagsfattig, men idérik