månadsarkiv: april 2009

Många skolor kopplar faktiskt

Lämna ett svar

Apropå att Sydsvenskan idag publicerar “När ska skolan koppla?” vill jag påpeka att många skolor faktiskt kopplat. Artikeln lyfter fram den svenska skolans oförmåga att möta den digitala kunskapsutvecklingen. Men vi ska inte blanda ihop institutionen “den svenska skolan” med enskilda skolenheter. Sydsvenskans Dan Hallemar intervjuar IKT-pedagogen Jonas Hällebrand, som ju verkar i den uppkopplade Gunneboskolan. Han pekar också på att Staffanstorp har bestämt sig för en-till-en. Följa gärna Jonas i hans utmärkta blogg En IKT-pedagogs funderingar, eller hans kvitter via @joha88. Hallemar skriver även om mina tankar, om än inte speciellt mycket: 😉

“Medieutvecklaren Richard Gatiarski, som föreläser om mötet mellan skolan och den digitala tekniken, talar om en alarmerande liten del av skolorna som har förstått den här utmaningen. Skolornas svar är inte sällan att sätta upp filter på de datorer som finns på skolan, för att skydda de unga på det sättet. [deras felstavning]”

Det stämmer förvisso. Liksom att ledande politikers och policymakares attityder till situationen verkar förespråka en skyddad verkstad genom tekniska hinder. Fast läget på den fronten är värre i Storbritannien. Min oro idag är dock betydligt mindre än för ett par år sedan. Numera vet jag att det finns tiotusentals svenska lärare och skolledare som har förstått och prövar nya vägar. Låt oss lyfta fram dom och likt skickliga marknadsförare kommunicera ut det som är bra, och jobba i tysthet med att bättra på det som inte är så bra. På det området har även lärarfacken en hel del att lära.

I morse höll jag en key note om mötet mellan sociala medier och det mobila Internet för finska annonsörer och medieutvecklare. Seminariet, som hette Substanssi, arrangerades av den finska TV/Webb-kanalen Sub. En av föreläsarna var Gemma Newland som berättade om “Branded content”. Jag hann bara lyssna på delar av det hon sa, och det enda jag tänkte på var: “tänk om skolor kunde fatta hur starka varumärken jobbar med gamla OCH nya medier”.

Eftersom repetition är kunskapens moder säger jag återigen till skolfolket. Knyck pedagogiska idéer av marknadsförarna. För dom har kopplat och är på hugget och satsar enormt.

Till sist, en liten förannonsering. Sydsvenskan lyfter också fram antropologen Katarina Graffman och det hon kallar “generationen noll koll”. Vi bollar just nu en spännande idé, och tillsammans med varumärkesexperten Kaj Runelund utvecklar en annan. Innan vi kan berätta mer (snart hoppas jag), kan du kika på Katarinas föreläsning på Daytona Sessions 2, om bla noll koll.

Stockholm missar en-till-en?

Lämna ett svar

Man kan försöka ladda sitt varumärke med reklam och påkostade annonser. Ett annat alternativ är att bygga sitt varumärke genom att göra bra saker och se till att berätta om det på olika sätt. Gör man riktigt bra grejor behöver man inte alltid berätta om det, andra gör det åt en.

Bloggen/sajten Datorn i skolan publicerar Lista över svenska en-till-en skolor. Där finner vi en förteckning av skolor som alltså ser till att det finns en dator till varje elev (one-to-one på engelska). Jag vet vare sig vem som står bakom sajten (hittar ingen information om det) eller när listan uppdaterades senast (finns ingen datumangivelse). I skrivande stund finns det nära 30 skolor listade. Om man vill så går det bra att mejla/kommentera in tips på fler en-till-en skolor, vilket många redan gjort.

Stockholm Stad, där jag bor och verkar för att förbättra starten i livet för barn och ungdomar, har lanserat “Visionen en skola i världsklass”. En googling på “Stockholm skola världsklass” ger snabbt intrycket av att det mest är snack och lite verkstad. Skolborgarrådsbloggaren Lotta Edholm levererar en hel del inlägg som visar på verkstaden. Men det räcker knappast.

I den nämnda listan återfinns bara en skola i Stockholm. Det är “Kunskapsskolan Kista/Globen” . En snabbkoll ger vid handen att Kistaskolan inte har nåt om den saken på sin webbplats, men Kunskapsgymnasiet Globen citerar elevernas egna kännetecken att “alla elever har tillgång till en egen dator”.

Å andra sidan är det skolor från en hel del av kranskommunerna som börjat med en-till-en. Starkast lyser nog Nacka, som till och med driver bloggen 1:1 En elev, en dator. Där kan man vara med i satsningen och konstatera att det finns åtta skolor med på deras egna lista.

Finns det verkligen inga fler (i Stockholm ;)? Hjälp till genom att informera listan. Och naturligtvis driva på så att fler skolor fattar poängen. Själv tycker jag en-till-en är ett viktigare kriterium än “behöriga lärare”.

Hör 90 minuter SALT om språk med Daniel Everett

Lämna ett svar

Det här har absolut ingenting med skolrelaterad marknadsföring att göra (tror jag). Men jag kan inte motstå det inre tvånget att tipsa om Daniel Everetts föreläsning Endangered Languages, Lost Knowledge and the Future. Han levererade det för ett par veckor sedan på Seminars About Long Term Thinking. Arrangören The Long Now Foundation producerar poddradiokanalen SALT med alla seminarier, vilken jag naturligtvis prenumererar på.

Alla ni som är intresserade av språk, muntligt-skriftlig kultur, det utvidgade textbegreppet, etc – jag kan lova att Everetts en och en halv timmes berättelse om sin långa tid med Pirahã-folket i Amazonas är sanslöst tankeväckande. För er som dessutom jobbar som lärare och har elever som kan engelska hyfsat borde föreläsningen innehålla diskussionsunderlag för massorav läroplanstimmar. Ämnet spelar ingen roll. Låt ungdomarna lyssna och släpp loss deras tankar i en kreativ konversation. Vad sägs om en kultur utan vare sig matematik, höger/vänster eller tro om framtiden? Låter kanske sjukt, rentav omstörtande (rent vetenskapligt). Dessutom får alla vi tonårsföräldrar en möjlig förklaring till varför tonåringar (mest grabbar tror jag) bara mumlar. Åtminstone är det vad jag tänkte när jag hörde smakprovet nedan:

[dewplayer:http://skolmarknad.info/files/2009/04/danieleverett_excerptsalt-marc20-02009.mp3]

Inspireras av Esloved.se

Lämna ett svar

image Ramlar via GoodOld in på Esloved.se, en sajt där ungdomar kan diskutera och föreslå idéer som gör Eslöv till en ännu bättre kommun och stad att bo i. Observera att hela klabbet ligger utanför Eslöv kommuns webbplats. En snabbtitt på kommunsidan ger ett kanske funktionellt men tråkigt och fyrkantigt intryck. Förmodligen byggt med en plattform som är rätt begränsad (läs webb 1.0).

Jag har inte kollat med GoodOld, men tror inte det är frågan om det värsta dyra projektet. Snarare tvärtom. Webbplatsen är byggd Drupal, ett publiceringssystem som bygger på öppen källkod och finns översatt till svenska. Joomla är ett liknande alternativ och jag tror att det hela skulle kunna gå att bygga även i det enklare systemet WordPress. I alla dom plattformarna får man den sociala mediefunktionaliteten på köpet (även om verktygen liksom är gratis). Sen krävs det naturligtvis duktiga formgivare och utvecklare som förstår sig på ungdomars intressen, språk och kultur.

image Esloved.se lanserades bara för ett par dagar sedan, så det är för tidigt att avgöra om det hela är en succé. Men jag tror det. Inte minst för att en massa kommungubbar och gummor lär får upp ögonen för hur man kan tänka på nya sätt. Och naturligtvis hoppas jag att många skolor kommer knycka idén. Ut med förslagslådan och elevrådsmöten. In med ett typ skolLOVEd.nu. Om inte annat läcker det in skolgrejor via Esloved. Kolla bara, på andraplats bland dom populäraste tipsen ligger just nu Läxhjälp!

Poängen är att lärarna, inte kidsen, lär sig Twitter [uppdaterad]

2 svar

För några veckor sedan publicerade jag i weconverse inlägget Twitter is IM for grownups [updated]. Min poäng var, och är, att en god sak med att pedagoger, skolledare och andra vuxna genom mikrobloggande lär sig förstå vad barn och ungdomar gör när dom chattar, messar och står på. Dessutom kan man vinna respekt hos ungdomarna som brukar säga “du fattar ju ingenting av vad vi gör”. Den som twittrat ett tag fattar i alla fal lite.

Många lärare verkar ganska snabbt få idén att dela med sig insikterna om hur läckert Twitter är genom att få kidsen att börja twittra. Inget fel i det, men en liten varning är på plats. Det kan vara lite naivt att frälsa barnen med mikrobloggande. Med all respekt, stanna upp ett tag och fundera. Tror du att Twitter tillför nåt som som dom inte redan vet eller kan? Om du på 50 sekunder raskt kan förklara fördelarna med Twitter jämfört med MSN och Meebo, då är du troligen på den säkra sidan. Jag säger “troligen”, för jag vet ju inte vilka IM just de barn och ungdomar du har att göra med använder.

Nyligen fladdrade det förbi ett kvitter från någon som hävdade att kidsen tycker Twitter är alldeles för begränsat. Tyvärr hittar jag inte den grejen, men lite annat. Paul Bradshaw påpekar att kidsen använder inte Twitter för det är ett publikt spejs. Dom vill hålla sig där dom själva är, utan vuxna. Enligt Nielsen Online är åldersgruppen 2-17 en minoritet (3,6 %) bland twittrarna. Det är 25-34 (19,6 %) och 35-49 (41,7%) som är dom mest aktiva på Twitter. Stefan Ronge delar med sig av sina färska och  nyvunna erfarenheter när det gäller vuxna, respektive ungas användande av sociala medier:

“Som ett experiment använde vi hashtaggen #rdb09 på Twitter och andra webbtjänster. Europeiskas representanter på plats gick runt och informerade om Twitter-hashtaggen, Youtube-, Bloggy- och Flickr-taggar för evenemanget. Det visar sig snabbt att väldigt få använder Flickr. Och nästan ingen kände överhuvudtaget till Twitter (eller Bloggy)”.

Ronge Kommunikations marknadsföringsinsats gällde ett event åt Resdagboken för tusentals ungdomar i Thailand (merparten svenskar). Värdefulla insikter för den skola som tänkt marknadsföra sig i sociala medier.

Förr i världen tyckte vuxna att det var viktigt att lära unga människor saker som dom inte kände till. Jag tycker det är viktigt att vuxna lär sig det som ungdomar redan vet. Först då vet vi vad dom inte vet och kanske kan ha nytta av att lära sig. Sen är det en annan femma att ungdomarna kan göra livet lättare för vuxna genom att twittra till dom.

[Uppdatering 2009-04-05] Passande nog twittrar @perfal till mig (@weconverse) tipsed Twenty-One Interesting Ways* to use Twitter in the Classroom och något senare snappar jag via @digicmb (som jag följer) upp en ReTweet från @Mashable som i sin tur  pekar på sajten BestCollegesOnline och inlägget Top 100 Tools for the Twittering Teacher. Förhoppningsvis kan du som inte redan Twittrar ana värdet. Men poletten trillar nog inte ner förrän du börjar själv. Som jag säger i min guide, börja först och lär dig sen.