Boktips

[Uppdatering 2009-07-15: Sedan 2007 har jag inte haft tid att hålla denna sida aktuell, kanske framöver…]

Den litteratur som visas här handlar om skolrelaterad marknadsföring eller erbjuder användbar bakgrundskunskap kring det område som Skolmarknad berör. Böckerna listas i den ordning jag lagt upp dem, med den senaste överst. I de fall ”Bokus” finns angivet döljer sig en länk direkt till boken i deras nätbokhandel. Köper du via den länken går en liten procent till Skolmarknad.info.

Sedan 1995 diskuterar jag ofta böcker relevanta för marknadsförare tillsammans med tre doktorskollegor i poddsändningen QritiQ. Så, från och med november 2006 tar jag inte upp dom böckerna här. Därför kan ett besök, eller hellre en gratis prenumeration på QritiQ, vara ett bra komplement till denna sida.

 


 

Omslag Uppdrag skola!
Fredrik Jeppesen (2006) Rektorsakademien.

Richard Gatarski, 27 november 2006.
Uppdrag skola! är en fantastisk bok. Här finner vi en svensk fallbeskrivning som är lättläst, fylld av positiva föredömen och visar att, och hur, man kan göra underverk i skolans komplexa värld. Samtidigt blir det uppenbart för läsaren att förändring tar tid. Men förbättringar blir av om man vill. Och vilja är något som genomsyrar författarens gärningar.Det är lika bra att klargöra min grundsyn – jag gillar Fredrik. Första gången jag stötte på honom var när jag startade upp projektet Skolan Som Produkt (se även uppsatserna). Via bekanta hörde jag talas om Fredrik och tog kontakt. Han var vänlig nog att som precis nyinstallerad rektor på Broängen (kommunal grundskola i Botkyrka kommun) komma och föreläsa för mina studenter
Marknadsakademien. Efter den otroligt spännande föreläsningen svarade han på studenternas många frågor med raka och bestämda svar. Typiskt Fredrik.

En av dom många saker jag beundrar hos Fredrik är att han köper uppdraget. Det vill säga arbetar efter dom riktlinjer som arbetet föreskriver. Alltså är det skollagen, läroplanen och kommunen som bestämmer vad som skall göras. Nästan varje kapitel avslutas med ett citat från Lpo94. Men att Fredrik utgår från uppdraget, hindrar honom inte att han parallellt arbetar med att rätta till dess felaktigheter. Vilket jag anar är en av anledningarna till att han numera verkar inom Rektorsakademien.

Bokens nära 200 sidor är uppdelad i 24 kapitel, plus för- och slutord samt bonusmaterial. Det senare är några sidor utdrag ur Jeppesenblog och en DVD-skiva som på ett lysande sätt beskriver fördelarna med datorer i skolan. Fredrik har ju ett förflutet på Icon medialab och nära kontakt med Apple. Han passar alltså på att lyfta upp idén om One-to-one, dvs en dator till varje elev, i den svenska skolverkligheten.

Apropå positiv, kolla namnen på kapitlen: Dessa fantastiska lärare!; Utan visioner stannar allt; Arenan; Alla skall få minst godkänt!; Behörig? Auktoriserad? Kompetent?; Lärande i globaliseringens kölvattem!; Regler, disciplin & ledarskap; Den öppna dörrens strategi; RESPEKT! Det förlorade värdeordet; Tonnisar och konflikter; Kepsen; Motivation!; Tonnisar, IT och det nya lärandet!; Stäng inte av dem!; IT-rektorn; Att vara kritiskt tänkande eller obstruerande negativ; Ledarskap lojalitet förändring; Marknadsföring av skolan; Skolan och media; Föräldrarna och skolan; Samverkansnarkomaner;
”Strutsbeteende, inflytande & sockernarkomaner; Antijantelagen; – Just do it!

Det är inte ofta mina ögon tåras när jag läser en fackbok. Anders Carlbergs berättelser brukar ofta ge den effekten. Men även Fredrik lyckas med det konststycket när han i kapitel 12 beskriver sig som som ”den lyckligaste rektorn i Sverige” när en före detta skamsen kille blivit en motiverad och vinnande elev. Ett annat favoritkapitel är det om RESPEKT. Jag har sett Fredrik i hans svarta T-shirt med ”RESPEKT” på bröstet. Men först nu förstår jag hur genomarbetat det konceptet blev i Broängen. Snacka om pedagogik och didaktik i kubik. Behöver jag säga att jag rekommenderar alla en läsning av den här boken. Om inte annat för att bli inspirerad och glad. Oavsett om man är elev, förälder, lärare, politiker, eller företagsledare.

 


 

Omslag Tipping Point: how little things can make a big difference
Malmcolm Gladwell (2001) Bokus

Richard Gatarski, 7 oktober 2005.
Det här är en mycket intressant bok för alla som är intresserad av marknadsföring och rykten. Gladwell är en fantastisk författare som med stor energi och uthållighet griper sig an spännande fenomen. Denna gång handlar det om hur idéer, tankar, och produkter sprids i marknaden. Mycket av det som boken beskriver utgår från epidemologi, men är beskrivet och exemplifierat i marknadsföringstermer. Det innebär flera intressanta koncept, som till exempel maven och connector. Jag har faktiskt inte läst boken, utan lyssnat på den som talbok från Audible. Dessutom
har jag tillsammans med tre doktorskollegor diskuterat den i två avsnitt (första, andra) av vår poddsändning QritiQ.
Klart läsvärd.

 

 

 


 

Omslag All Marketers Are Liars:the power of telling authentic stories in a low-trust world
Seth Godin (2005) Bokus

Richard Gatarski, 27 september 2005.
En otroligt uppmärksammad bok av en flitig författare när
det gäller trendig marknadsföring. Jag har pratat av mig om
den i ett
avsnitt av podcasten QritiQ
. Många traditionella marknadsföringsböcker
är väldigt rationella och utgår från det gamla medielandskapet.
All marketers are liars fångar på ett fascinerande sätt
många av dom nya grepp som passar bättre i dagens informationssamhälle.
Intressant läsning för dom som vill söka andra vägar
än tidningsannonser och glättiga broschyrer.

 

 

 


 

Omslag The MeWe Generation:what business and politics must know about the next generationMats Lindgren, Thomas Fürth and Bernhard Lüthi (2005) BokusRichard Gatarski, 12 augusti 2005.
Har läst, publicerar en recension i mitten av augusti. (se även
bokens webbplats). 

 

 


 

Omslag Brand Sense:Build Powerful Brands Through Touch,Taste,Smell,Sight,and SoundMartin Lindstrom (2005) BokusRichard Gatarski, 2 juni 2005. Bokens
titel avslöjar bara en av dom två teser Martin Lindstrom (som också författat
Brand Child) driver denna gång.
Förlaget har pillat in Kotlers namn i marknadsföringen, men han bidrar
bara med ett knappt förord. Innan jag tar upp Lindstroms huvudidéer vill
jag kommentera hans ”Smash the brand”. Första gången jag hörde om den
grejen var när han föreläste på Tendensdagen hösten 2004. Han menar att
ett varumärke skall vara så starkt så att om man slår sönder det i små
bitar känns måste det ändå kännas igen. Jag vill inte sno några poänger
genom att dra hans exempel, utan nöjer mig med att säga att det är en
superintressant grej. Till viss del stämmer det mycket med tankegångarna
bakom den numera välspridda insikten om ”Integrated Marketing Communikation”
(IMC). Det vill säga att all kommunikation måste hänga ihop. Det är dumt
att tex en skola säger en sak i en annons, en annan sak under en
intervju samtidigt som växeln inte vet något om vare sig annonsen
eller intervjun. Lindstrom sätter dock ett annat mål – vad man kan uppnå
med IMC. Det är ett kraftfullt drag!Tes ett, som handlar om att marknadsförarna måste jobba med alla sinnen,
är god. Texten är fylld av sköna (men ibland repeterande) exempel på hur
doft, smak och känsel spelar in. Vi får exempelvis se det uppmätta värdet
av väldoft i ett kasinorum. Även om inga exempel handlar om skolans
värld, behöver man inte vara professor för att räkna
ut hur skolor kan ta till sig av den och andra insikter. Lindstroms förankringar
av sense-idén genom en introduktion i sinnlighetens fysik och kemi samt
ännu en ny global marknadsundersökning känns vaga. Att snabbt få ut boken
var nog viktigare än att bygga på välgrundade och logiska resonemang.
Hur som helst levereras många modeller och checklistor efter varje
kapitel Ganska värdefullt för dom som vill gå vidare på egen hand.

Lindstroms andra tes, att branding nu måste utvecklas till en sofistikerad
lösning för att fylla människors behov av mening, är sanslöst intressant.
Men, den ger mig en känsla av oro. Vi talar här om en ny religion, eftersom
dom gamla blivit meningslösa. Lindstrom hävdar att varumärken skall erbjuda
en ”Holostic Selling Proposition”. Jag är ingen teolog, men det luktar
lekmannatolkning när Lindstrom drar på. Med lite vild fantasi kan man
ju tänka sig ekumeniska skolor som baserar sin verksamhet på
ett kommersiellt varumärke i stället för nån etablerad
religion. (OBS jag ironiserar).

Sammanfattningsvis: Värt att snabbt läsa för inspiration om en sinnligare
varumärkeshantering, men framförallt för en tankeställare kring vart
det hela är på väg.

[Uppdatering 28 juni 2005] Jag har idag publicerat en podcast
på engelska
om boken.

 


 

Omslag Brand Child:Remarkable Insights into the Minds of Today’s Global Kids and Their Relationships
with BrandsMartin Lindstrom och Patricia Seybold (2004) BokusRichard Gatarski, 4 maj 2005. Den
här intressanta boken är egentligen skriven för marknadsförare
av kommersiella produkter. Det har nu gått snart ett år sedan
jag läste boken. Under tiden har innehållet blivit allt mer
aktuellt på den svenska marknaden. Jag känner också till
flera studenter som refererar till boken i sina uppsatser.I Brand Child beskrivs hur tweens (between toddlers and teens, 8-12 år)
lever. Textens budskap är viktiga, vilket motiveras med att barn
är: smarta makthavare; påverkar inköp för nära
2 biljarder USD/år; är experter på varumärken; och
uppkopplade. Det sistnämnda har petat ner traditionella massmedier
(som tv, radio och tidningar) till en fjärdeplats bland barnmedier.
Internet, skolan och evenemang är viktigare. Boken innehåller
många exempel på hur varumärken (läsk, bilar, mm)
nått framgång. Att skolan förs in som det näst mest
betydelsefulla mediet när man jobbar med barn öppnar upp för
en mycket vid läsekrets. Föräldrar, skolutvecklare, pedagoger
och verksamma i ideella organisationer erbjuds insikter i hur marknadsförarna
jobbar och kan inspireras till nya metoder för att hantera barnen.

Det jag ogillar är att Lindstrom och Seybold slätar över
moralfrågan. De bara varnar marknadsförarna för föräldrarnas
makt. (Samtidigt går många av de föreslagna strategierna
ut på att lära barnen hantera denna motmakt). När jag
lyssnade på Lindstrom förra året sa han att han minsann
inte låter sina barn utsättas för allt det här. Frågan
är om gemene man har de insikter som Lindstrom och Seybold redovisar.

Samma innehåll som i Brand Child, fast med helt andra etiska utgångspunkter,
hanteras utförligare och bättre i Born
to buy
av Juliet B. Schor (recension kommer senare).

 


 

Omslag Strategic Marketing for Educational
InstitutionsPhilip Kotler och Karen F. A. Fox (1995) BokusRichard Gatarski, 26 februari 2004.
I skrivande stund känner jag inte till speciellt många akademiska läroböcker
som behandlar marknadsföring av skolor. Här är dock en, som i andra upplagan
har nästan 10 år på nacken. Kotler och Fox hävdar i förordet att bland
läsarna betraktas deras verk som ”en Bibel i utbildningsmarknadsföring”,
men det får väl gälla framförallt den nordamerikanska marknaden. Författarna
skriver själva att när de varit utomlands så har recepten från första
upplagan (1985) visat sig vara effektiva, även om många fortfarande motsätter
sig metoderna (sid xi). Vi får väl förmoda att motståndet är mot marknadsföring
över huvud taget, snarare än just Kotler och Foxs syn på saken.Det måste betonas att boken uppenbarligen är skriven för institutioner
som erbjuder vidareutbildning, dvs med amerikans terminologi ”colleges
and universities”.Även om grundskolor och fortbildningsföretag nämns då
och då, så handlar boken alltså mest om stora utbildningsorganisationer
på högre utbildningsnivå. Det gör att resonemangen och exemplen blir mindre
intressanta för grundskolor, som dessutom (i Sverige) ofta är organiserade
som små enheter. En annat problem är att boken behandlar en miljö som
avviker rejält från den svenska skolsituationen. Dels är de nordamerikanska
systemen mer baserade på en avgiftsbelagd utbildning. Det innebär tex
att diskussionen om prissättning och konsumenternas (elever/föräldrar)
beteende när det gäller sådant som skolval är mindre relevant för oss
i Sverige. Dels är deras utbildningskultur (och politik) rätt annorlunda
än den svenska.Men, trots allt är huvudförfattaren en av marknadsföringsområdets mest
tongivande gestalter. Förmodligen har varje marknadsförare, åtminstone
i väst, läst något av Philip Kotler. Även om det inte uttryckligen sägs
så i boken, så anar jag att den fötts fram mycket av egna erfarenheter,
både som förälder och som verksam i just utbildningsbranschen.

De nära 500 sidorna är uppdelade i fem delar. Huvudsakligen bygger tankegångarna
på marknadsföringsmixen med dess 4P (produkt, pris, plats och påverkan),
med vissa inslag av tjänste- och industriell marknadsföring. Den första
delen introducerar marknadsföringstankar och kvalitetsarbete. I den andra
delen går författarna igenom marknadsplanering och strategiarbete. Nästa
del handlar om hur man kan förstå sin marknad och dess aktörer, inklusive
konsumenterna. Den fjärde delen är en anpassning av de fyra P:na. Dessa
benämns i boken som ”designing educational programs”, ”pricing educational
programs”, ”delivering educational programs and services” och ”communicating
with markets”. Den femte delen är relativt kort och handlar om hur man
lockar och behåller studenter samt ordnar finansiering av olika slag.
Sista delen, när författarna berättar om hur man kan följa upp och utvärdera
sina marknadsföringsinsatser, är ännu kortare (10 sidor).

Jämfört med många akademiska läroböcker i marknadsföring så innehåller
”Strategic Marketing for Educational Institutions” få teoretiska modeller
och bildillustrationer. I stället upptas texten mycket av praktikfall
och beskrivande resonemang. Med reservation för att jag inte lusläst hela
verket tycker jag att Kotler och Fox för fram en hel del forskning som
är baserad på empiriska studier av just det boken handlar om. Dock är
mitt huvudintryck att utbildningsinstitutionernas värld hällts i marknadsföringens
modeller. Detta kan vara riskfyllt eftersom marknadsföring trots allt
är en kunskapsmassa som formats i en helt annan kommersiell verklighet.
I vissa fall verkar resonemangen dessutom vara baserade på att författarna
tycker att de verkar vettiga.

Det vore spännande med en ny upplaga, som både tar hänsyn till det som
hänt de senaste decenniet och som handlar mer om grundskolan. Men när
jag träffade Kotler i höstas så berättade han att vare sig han eller förlaget
(Prentice-Hall) hade några sådana planer. Så, för den som vill ha pejl
på marknadsföring av amerikanska (hög)skolor är den här upplagan helt
OK. Men den läsare som vill ha hjälp att marknadsföra sin svenska skola
eller förstå den svenska skolmarknaden har inte mycket hjälp där. För
dem rekommenderar jag hellre en aktuell bok i marknadsföring. Då får man
dessutom lite grepp om heta begrepp som relationsmarknadsföring, varumärkeshantering
och Internet.

 


 

Omslag Den svenska skolan:effektiv och jämlik?Anders Björklund (red), Per-Anders Edin, Peter Fredriksson
och Alan B. Kreuger (2003) BokusRichard Gatarski, 6 februari 2004.
Den här boken är förra årets rapport från det
Världspolitiska rådet vid Studieförbundet Näringsliv
och Samhälle (SNS). Titeln visar
solklart vad dom 140 sidorna handlar om. Författarnas ambition är
att ”ta reda på vad forskningen egentligen visar”. Vidare
ville SNS:s forskningsledare Göran Arvidsson inte ha något
”nytt debattinlägg baserat på ideologi och författarnas
personliga erfarenheter och preferenser”. Utan tvekan tolkar jag
SNS rapport som att målsättningarna uppfyllts. Dock med viss
reservation vad gäller ideologi – mer om det i en separat reflektion.Författarna har baserat sin studie på en grundlig och mycket
försiktig genomgång av svenskt och internationellt (siffer)material
kompletterat med egna analyser. Faktiskt är jag ödmjukt imponerad
av deras målsättnining, metoder och slutsatser. Men det är
ett problem – Björklund mfl kan inte komma fram till några
raka svar på huvudfrågorna. Möjligen erbjuder de ett
antal hyfsat underbyggda förslag till vidare arbete (vilket ofta
är den kunskapstörstiges mål :-).

Den Svenska Skolan börjar med att kortfattat beskriva utvecklingen
av svensk skolpolitik sedan mitten av 1800-talet. Här redogör
författarna också utförligare för vad som hänt
under 1990-talet. Vidare går de mer noggrant igenom (politiska)
resonemang om effektivitet, jämlikhet och utbildningssystemets roll
utifrån ett nationalekonomiskt synsätt. Därefter följer
sex kapitel som hanterar bokens frågeställningar från
aspekter på medborgarnas (förmodade syn) på sina inkomster,
allokering av resurser till skolan, flera perspektiv på lärarnas
värde och roll, konsekvenser av fritt skolval, olika system för
utvärdering av elevprestationer samt familjebakgrund och föräldrarnas
(faderns) inkomstnivå.

I sista kapitlet konstaterar författarna att deras slutsatser är
”på flera punkter tämligen försiktiga av det enkla
skälet att det befintliga vetenskapliga underlaget är bräckligt.”
Därför tycker jag det känns konstigt att här redogöra
för vad de kom fram till. Några slutatser (omtolkade tycker
jag) erbjuder i stället SNS:s pressrelease.
Här nöjer jag mig med att konstatera att ingen (nationalekonom)
vet om den svenska utbildningspolitiken bidragit till att göra skolan
mer effektiv och/eller samhället mer jämlikt. Bland det sista
författarna säger är ”reformer i stort och smått
på skolans område bör byggas på empirisk evidens
[…]” Som grund för sådan data för dom fram att
exempelvis väl organiserade (nationella) tester och reformexperiment
är viktiga och bör utvecklas.

Det finns två stora poänger med den här boken som gör
att jag rekommenderar den starkt. För det första är rapporten
en utomordentlig genomgång av aktuell nationalekonomisk (syn på)
utbildningspolitik och dess (eventuella) konsekvenser. En lekman kan skumma
över de tyngre ekonomiska resonemangen och shoppa bland bakgrund
och slutsatser. Samtidigt erbjuds även den nitiske, och akademiskt
skolade kritikern, en välgräddad spättekaka att bita i.
För det andra visar Björklund, Edin, Fredriksson och Kreuger
kristallklart hur komplex frågan om utbildningspolitik och skolans
roll är i samhällsekonomin. Min tolkning är kort och gott
att ingen kan säga att ”så här är det, det ena
ger det andra”.

 


 

Omslag Skolanett svenskt högriskprojektredaktör Inger Enkvist (2003) BokusRichard Gatarski, 2 februari 2004.
Jag har haft otroligt svårt att bestämma mig för vad jag tycker
om den här antologin. Av den anledningen lyfter jag inte fram
dess många idéer. I stället vill jag förklara varför jag velat om
bokens värde. (Se även min reflektion
innan jag läste boken).Enkvist och de övriga som skrivit boken lyfts fram som pedagoger och
akademiker vid svenska högskolor och universitet. Dock är det oklart om
de forskat specifikt om Sveriges grund- och gymnasieskolor. Snarare verkar
det som att samtliga författare uttrycker sina personliga åsikter utifrån
allmänna erfarenheter och egen kontakt med högskolestudenter. I grunden
ser jag alltså texterna som allmänna debattinlägg och inte som en
sammanställning av vetenskaplig forskning om den svenska ”Skolan”. Framförallt
baserar jag den positioneringen på det faktum att inget av innehållet
verkar ha förekommit i vetenskapliga publikationer. Med andra ord
är deras kritik förmodligen ogranskad i vetenskaplig mening.

Inledningvis säger redaktörn att deras ”kritiska artiklar har en
positiv underton eftersom de uppmuntrar oss att våga se vad som håller
på att hända och tänka om, detta för allas bästa och främst ungdomarnas.”
(s. 9) Det låter ju bra. Frågan är om de visar vad som håller på att hända?
Det är i sig en omöjlig uppgift. Möjligen går det att visa på vad som
kan hända. Mitt huvudintryck är i stället att de tolkar en mängd
saker som redan hänt – på ett ensidigt och negativt sätt. Sen antar författarna
att allting kommer gå åt pipsvängen om ingen gör nåt. Oklart vad som skall
göras, mer än att det som görs är fel.

Exempelvis Währborg, Gottfries och Ekman hoppar raskt från (ospecifierade)
larmrapporter om ungdomars hälsa till ingående beskrivningar av
eländiga sjukdomstillstånd och förmodade orsaker. Med andra ord
är det oklart om det ena har med det andra att göra och vad som
är vad. Psykiatrikern Gottfries skriver ”Barn skall numera, ofta
innan de ens kan läsa, kunna hantera mer olikhet [från personer
med olika bakgrund] än deras far- eller morföräldrar kanske gjorde
under hela livet.” (s. 45). Det är för mig rent intellektuellt oklart
vad han grundar ett sånt påstående (och eventuella orsakssamband)
på.

Vissa av artiklarna vill jag dessutom snabbt avfärda på rent emotionella
grunder. Åsikterna känns ibland som inlägg från besvikna nostalgiker.
Andra kapitel suger raskt tag i hela min kropp. Tänk om det är som
dom säger – maler det i huvet och molar det i magen. Fast efter
ett tag sansar jag mig. Läget är nog inte riktigt så
illa. Framförallt Enkvist verkar läsa vissa texter, till exempel
SOU-rapporter, synnerligen fördomsfullt. Ett förhållningssätt som
verkligen inte gäller hennes egna antologi. Hur kan hon annars släppa
igenom Perssons utsaga att ”explicit undervisning i modersmålet
är obehövligt, och allt som behövs är förekomsten av en språklig
tradition att kreativt härma” (s. 59). Eller två sidor senare när
ett stycke börjar med ”inlärning [är] en naturlig process” och som
17 rader ner fortsätter ”hur skall vi på ett konstruktivt sätt övervinna
det naturliga motståndet mot lärandet”.

Det mesta i boken verkar för mig (o)naturligt (för att använda
Perssons favoritord) svårtolkat. Till syvende og sidst kommer jag fram
till att det trots allt är två bra saker med den här antologin. För det
första är dess blotta existens (inte innehåll) en välbehövlig påminnelse
om att skolan är en viktig del av hela livet. För det andra är Leif Alsheimers
redogörelse av sina erfarenheter från ”Core curriculum – en bildningsresa”
ett underbart exempel på att stora saker går att göra med små medel. Å
andra sidan, det sistnämnda kan man ladda ner från Högskoleverket, rapport
2001:20
. Möjligen missar man då Alsheimers poäng –
”Om gymnasieskolan hade fungerat bättre så skulle kursen
inte ha framstått som speciell” (2. 104).

 


 

Omslag Praktisk MarknadsföringOla Feurst (2002)
BokusRichard Gatarski, 8 januari 2004.
Mig veterligen finns det ingen svensk marknadsföringsbok som
specifikt behandlar skolområdet. Jag har stött på
några som berör offentlig verksamhet, men tycker inte
att dom är speciellt bra. (Alltså håller jag på
att skriva en själv :). Den här boken, skriven av en god
vän och kollega, kom ut första gången 1993. Sedan
dess har Ola reviderat innehållet i takt med marknadens förändringar.
Boken är en lämplig introduktion till ämnet, en orientering med
grundläggande begrepp och metoder. Den behandlar främst marknadsföring
av konsumentvaror, med vissa anknytningar till tjänster och industrivaror.  

 


 

Omslag Segmentering:om marknadsföring på fragmenterade marknaderMagnus Söderlund (1998) BokusRichard Gatarski, 8 januari 2004.
Segregation är ett fenomen som ofta förs fram i skolsammanhang.
Underförstått gäller det att undvika segregerade
skolor. I marknadsföringssammanhang är däremot något
som påminner om segregation, dvs segmentering, mycket värdefullt.
Speciellt eftersom många marknadsförare intresserar sig för direkta
medier, kunddatabaser, skräddarsydda erbjudanden och relationsmarknadsföring.
Den här boken tycker jag att man kan läsa som en tankeställare
kring segregation. Utgångspunkten för segmentering är en indelning
av kunder i grupper. En sådan gruppindelning förutsätter dock att
man har klart för sig vilka kundegenskaper som är relevanta för
att forma grupperna. Söderlund presenterar en modell som består
av följande frågor: • Vad vill kunden ha? • Vilket budskap skall
vi ha? • Hur överför vi budskapet till kunden? • Hur kan vi möta
kunden? • Är kunden lönsam? Boken visar också hur grupper kan formas
mot bakgrund av kundernas svar på dessa frågor, hur marknadsföraren
kan välja segment inför en bearbetning, samt olika strategier för
själva bearbetningen. 

 

 


 

Omslag One-To-One MarketingOla Feurst (1999)
BokusRichard Gatarski, 8 januari 2004.
Den här boken är ett resultat av min gode vän och
kollegas djupa funderingar kring mänskliga relationer, marknadsföringens
ideologier och den krassa kommersiella verkligheten. Även om
boken inte handlar om skolan så är den ett bevis för
att marknadsföring är så mycket mer än reklam.
Framförallt är Olas tankar värdefulla eftersom jag
tycker att just relationsperspektivet är mycket viktigare i
skolsammanhang än i mången traditionell näringslivsverksamhet.
Läs förlagets beskrivning i citatet, byt ut några
termer och det låter som hämtat ur Läroplanerna:
”One-to-One handlar om att skapa en lärande relation mellan
kund och leverantör, så att varje relation blir unik och anpassad
till kundens behov. Lojalitet, förtroende och individualitet blir
nyckelord för att lyckas. Boken innehåller många exempel från företag
som på olika sätt arbetar med One-to-One.”  

 


 

Omslag Valfrihet till varje prisom design av kundvalsmarknader inom skola och omsorgLars
Norén
(2003) Bokförlaget
BAS
Richard Gatarski, 6 januari 2004.
Den här boken om design av kundvalsmarknader inom skola och
omsorg tycker jag är ett måste för dom som vill
ha en organisatoriskt syn på den svenska skolmarknaden. Att
texten är akademisk innebär inte att den är speciellt
svårläst, utan att den baseras på ett gediget forskningsarbete
med klara och rikliga teoretiska kopplingar. Dock repeterar Norén
ibland vissa resonemang och beskrivningar.Boken redogör utförligt för bakomliggande drivkrafter,
centrala aktörer och deras roll samt en mängd konkreta
exempel av hur det går till i (omsorgs- och) skolsammanhang
inom Göteborgs kommun. Analysmaterialet har Norén samlat
genom intervjuer, dokumentstudier, mediarapportering och personliga
observationer. Han gör också vissa jämförande
analyser med sekundärt material från andra länder.
Norén håller ett ganska renodlat organisatoriskt perspektiv
(Aktör-Nätverks-Teori) och relaterar en hel del till nationalekonomiska
resonemang. Resultatet är inte alltid är direkt relevant
för marknadsförarens intresse av hur marknader fungerar.
Å andra sidan öppnar skillnader i synsätt upp för
fler sätt att se på (kundvals)marknader.

Norén kommer fram till att etableringen av kundvalsmarknader
inte skall ses som ett misslyckande. Snarare menar han att det handlar
om att utforma en fungerande administration av den här typen
av marknader.

 


 

Omslag Rinkebyskolan:framtidstro, ledarskap, helhetYvonne Busk (2003) BokusRichard Gatarski, 8 januari 2004.
Yvonne Busk är en frilansjournalist som intervjuat elever,
föräldrar samt rektor och hans kollegium vid Rinkebyskolan
i Stockholm. Jag träffade Yvonne på ett ABF-seminarium
i september 2003 och inspirerades av hennes idé att lyfta
fram de goda exemplen (i stället för att som media ofta
gör ständigt basunera ut missförhållanden).
Hennes bok (rektorn Börje Ehrstrand har samarbetat) innehåller
många intressanta exempel på hur Rinkebyskolan och deras
omgivning hanterat sin skolsituation. Den är klart läsvärd,
även om texten hade mått bra av en ordentlig redigering
eftersom det finns gott om onödiga upprepningar. Jag tycker
att Busk beskriver de positiva sakerna utan att skönmåla.
Mitt intryck är att Rinkebyskolan är ytterligare ett exempel
på att marknadshantering, i syfte att locka och behålla
elever, grundas på en bra verksamhet
– inte på ball
reklam. Det är visioner, ledarskap och långsiktigt praktiskt
genomförande av folk med frihet under ansvar som fixar till
det. En annan intressant sak är det nätverk av 200
företag
som Rinkebyskolan samarbetar med. Ett nätverk
som skolans ansvarige bla håller reda på med ett ”ganska
dyrt datorprogram”. Dessutom gör Busk ett stort nummer
av att sedan flera år delar rektorn med sig av sina erfarenheter
till ledare i näringslivet
(genom IFL:s, numera Enspiro:s
seminarier). 

 

 


Jag försöker att endast länka till böcker som jag har läst
själv, eller sådana som jag hört om via källor jag litar
på. Om du har läst en bok som kan vara intressant för andra
besökare på Skolmarknad så får du gärna skicka bokfakta
och en kort beskrivning av innehållet till kontakt@skolmarknad.info

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *