månadsarkiv: juni 2005

Lär av Riksdagen som försvann

Mina länkar till Riksdagen i podcastningarna Trött om Public service och Podcasting, MeWe and Schools fungerar inte längre. Orsaken är att Riksdagen har byggt om sin webbplats (se 24timmarsbloggen).

Nu är det så att webben är precis vad den heter, det vill säga ett nät. Det innebär att om man har en webbplats (Riksdagen såväl som skolor) så tenderar andra att länka in till de dokument som finns där. Jag vet inte om det är konsulten WM-data som gjort en miss eller Riksdagen som priorierat bort detta. En snabbkoll visar att det verkar vara det som fanns under www.riksdagen.se/debatt som numera går ut till tomma intet (förhoppningsvis inte så att dom ville rensa bort allt debatterande :-).

Hur som helst, för skolor finns det en lärdom här. Om ni bygger om er webbplats (vilket många borde med tanke på hur dom ser ut) så tänk på att existerande länkar in måste fungera i den nya versionen.

Värdefullare fritid

Svenska Dagbladets brännpunkt innehåller idag det intressanta inlägget Höj aktivitetsbeloppet och öppna skolan. Ledarskapskonsulten Roy Olofsson argumenterar där för hur fritidsverksamheten skulle kunna utvecklas genom att släpp in föreningslivet under eftermiddagarna. Roy föreslår också att att det så kallade aktivitetsbidraget bör höjas för sådan verksamhet.

Roys debattinlägg påminde mig om en gammal grej som jag ännu inte har hunnit kolla upp. Det är möjligt att det här finns både inspiration och erfarenheter att hämta från Bunkefloprojektet. Mer om detta senare.

Lärares tyckande om reklam i skolan

Marknadsföringsstudenten Tomas Stålmarck vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, avslutade i förra veckan sin kandidatuppsats Dagens lektion presenteras av…: Hur lärare ställer sig till reklam, riktad till elever, i skolan. Fler studentuppsatser finns (förutom annan form av forskning) på Skolmarknads forskningssida. Uppsatsen sammanfattar Tomas så här:

Hur ställer sig lärare till reklam, riktad till elever, i skolan? Det är forskningsfrågan för denna C-uppsats från Stockholms universitet. Svaret är att lärarna har en negativ grundinställning till reklam i skolan. Vidare visar studien på att de företag som vill göra reklam i skolan ska ta noga akt på lärarnas åsikter. Det företag som försöker ta sig runt lärarna och gör något mot
deras vilja eller utan deras godkännande kommer bildligt talat att rullas i tjära och fjädrar. Det är absolut inte att rekommendera.

Finns det då inga öppningar alls? Jo det gör det, för företag som undviker att inkräkta på skolans oberoende, som låter lektionerna och lärarnas ord vara opåverkade och företag som har bra produkter. För de företagen finns det en möjlighet att komma in i skolan. Vad som är bra produkter är svårt att säga men något inom hälsa, motion och/eller miljövänlighet vore en bra
start.

Nyckeln till problemet ligger i barnens verkliga eller påstådda sårbarhet och behovet eller icke-behovet av skydd mot företag som vill göra reklam riktad till dem. Företag idag ser en vinning i att tidigt skapa attityder kring sitt varumärke hos barn. I skolans värld ser man som sin uppgift att skydda barnen och ansvara för deras bildning och utveckling samt deras kunskap om kritisk granskning. Samtidigt ser också lärarna hur resurserna minskar för varje år
och hur vissa saker måste prioriteras bort eller ned. Det gör att lärarna också kan se viss vinning i att få in reklampengar, men inte till vilket pris som helst.

Bakgrunden till studien ligger i att företag visar mer och mer intresse för skolan samtidigt som resurserna och således även resultaten i skolan sjunker. Det drivs en debatt angående hur skolan ska ta steget in i framtiden och varifrån pengarna ska komma. Denna uppsats bidrag till debatten är att visa på vilka tendenser som finns bland lärarna idag angående reklam i skolan, men också att visa på skillnader och vilka känslor debatten väcker.

Uppsatsen är en kvalitativ studie där författaren har fört samtal med ett antal lärare om deras inställning till reklam i skolan och deras känslor kring ämnet. Författaren har tagit avstamp i forskningsfrågan ”Hur ställer sig lärare till reklam, riktad till elever, i skolan?” Därefter har författaren med hjälp av hermeneutik arbetat sig fram via samtalen till ett empiriskt material. Utifrån detta har teorier lästs in och en tolknings och analys har skett.

Rapporter från kundundersökningar

Illustration av resultat

Rapporteringen av ett positivt undersökningsreslutat kan tyvärr ha förstärkt skolans negativa mediebild. Hur har det i så fall gått till?

För två veckor sedan såg jag rubriken ”Lärare hängs ut på kommuns hemsida” i Metros stockholmsupplaga den 8 juni (finns som pdf). Efter rubriken inleddes själva artikeln (halvsida) med ”Sollentuna kommun” i fetstil. I övrigt var vinklingen att det var möjligt att ”lista ut vilken lärare man tycker är dålig” som Christina Lindström, ordförande i Lärarförbundet i Sollentuna uttryckte det.

Många läsare insåg direkt att här har skolan gjort fel. En negativ uppfattning som bekräftades av en person jag ringde upp på Sollentuna Kommuns Barn- och Ungdomskansli. Men samma person höll också med mig om något annat. Undersökningen pekar på att skolan är relativt bra – långt från den allmänna nego-bilden. Man måste vara forskare för att inse att här handlar det om skolor som gör bra saker. Med det menar jag att man måste ha tid, intresse och lust för att rota i det hela för att komplettera bilden. Eller hellre, ha en informationsansvarig som jobbar för att vårda en mer rättvisande bild. Metro har aldrig gjort något väsen av att bygga sin publikation på högkvalitativ grävande journalistik, så det är inte deras jobb. Än så länge anar jag att det är skolan som råkat ut för en PR-miss.

Hur som helst, det handlar i grunden om en kundundersökning av skolverksamheten i sju norrortskommuner i Stockholms län. Den 200-sidiga rapporten finns som pdf och Sollentuna redovisar det hela på sin webbplats.

Jag har svårt att förstå hur den intervjuade fackrepresentanten Christina tänker. För det första sabbar hon för sin yrkeskår genom att förstärka Metros vinkling. Det vill säga, ingen vill väl jobba som lärare när det sägs vara så mycket skit i skolan. För det andra tror jag inte att de inblandade kommunerna lever kvar i den föråldrade skolans 1 lärare = 1 klass. I princip alla skolor jag stött på, från förskola och uppåt, arbetar man mer och mer integrerat. Det innebär arbetslag/enheter, att eleverna och föräldrarna möter inte bara en utan flera av skolans medarbetare. Det fordras rätt mycket naivitet och okunskap för att göra kopplingen av att en enskild lärare direkt kan kopplas till bedömningen av ”lärarna”, ”vuxna”, eller ”skolan”. Men vad vet jag? Kolla själva. På måfå valde jag Vibyskolans femteklassare och sammanställningen från de 27 eleverna som svarat. Kika på bilden här ovan till vänster (eller helheten som finns i pdf-format).

Det är rätt grönt och mycket lite rött va? En hastig genombläddring av hela rapporten gav mig intrycket att i grund och botten uppfattas de undersökta skolorna på ett relativt positivt sätt av sina kunder (elever och föräldrar). Bland annat den goda svarsfrekvensen gör att man kan lita hyfsat på resultaten. Samtidigt kan man se att kunderna blir mer kritiska ju äldre eleverna är. Det som jag direkt tolkar som dåligt är hur kunderna upplever skolans arbetsmiljö. Å andra sidan är kunderna över lag nöjda och de rekommenderar gärna sin skola.

Jag tänker gräva lite mer i det här. Framförallt är jag nyfiken på hur de engagerade kommunerna och Pilen Affärsutveckling AB (som genomfört undersökningen) hanterat PR-biten och eventuellt uppskattat den massmediala effekten. Alltså återkommer jag senare med mer om detta. Men, nu är det midsommarstången som står på lut.

Marknadsföring kan vara fint

Seth Godin är en marknadsföringsguru som figurerar rätt mycket i bloggosfören. Bland annat för att han precis lanserat en ny bok All Marketers Are Liars. Men, det jag vill notera här är ett färskt inlägg på hans blogg. Apropå min gamla käpphäst att marknadsföring är mycket mer än reklam (som skolfolk generellt sett inte verkar gilla).
Seth skriver:

”Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity. Marketing is about treating prospects and customers with respect, and realizing that it’s easier to grow the amount of business you do with happy people than it is to find new strangers to accost.”

Om ni som är negativa till marknadsföring funderar en stund så inser ni säkert att ni gillar den idén. Sen gäller det bara att förstå att marknadsförare är duktiga på att hantera sådana saker.

Reklamarnas djävulska ansvar

Idag fick jag äntligen fatt på ett tryckt exemplar av Resumés senaste nummer. Där var den debattartikel jag skrev för ett par veckor sedan (se mitt manuskript i pdf-format) införd.

Debattredaktören hade satt om rubriken något, från ”Reklammakarna har ett djävulskt ansvar” till ”Reklammakare – ta ert ansvar!” Den ingress dom satte ”Barn och ungdomar har aldrig haft så stort inflytande över konsumtionen som nu. Tweensen är en attraktiv målgrupp och aktiva reklamkonsumenter. Det ger reklammakare ett djävulskt ansvar, skriver RIchard Gatarski, doktor i ekonomi” tycker jag ändå fångar problemet.

Genom ett ödets ironi satte någon sedan om min signatur, så att det ser ut som om artikeln skrivits av mig tillsammans med Eskil Wadensjö, dekanus (chef) för samhällsvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet. Så är det definitivt inte, utan min originalsignatur har en helt annan innebörd. Den löd ”Richard Gatarski, vuxen ek. dr. Genom dekanus Eskil Wadensjö utkastad från Marknadsakademien vid Stockholms universitet som lektor och forskare. Numera fri fräsare med akademisk dragning och expert på mötet mellan skolor och marknaden.” Så kan det gå…

Bättre skolvardag genom design

Enligt ett pressmeddelande från Svensk Form har de kanaliserat 150 000 kronor från Vetenskapsrådet till ett projekt i Östergötland om ”Designforskning för en bättre skolvardag”. Enligt Vetenskapsrådet handlar detta om utåtriktade aktiviteter (alltså ingen forskning, min tolkning).

Det är lite svårt att greppa vad projektet går ut på, men det verkar som att elever och lärare från några skolor skall få möta forskare inom design från Linköping. Syfet är att skolans egna vardag skall kunna förbättras. (Svensk Form i Östergötland har ingen information på sin webbplats, som för övrigt verkar vara helt innehållslös).

IBM vill skapa smarta kids

Via en student fick jag tips om IBM:s KidSmart early Learning program, som bland annat går ut på att bjuda förskolor på specialdesignade datorer. I Sverige handlar det om 55 installationer. De vill, enligt egen uppgift, på det sättet minska den digitala klyftan. Må så vara. Personligen tycker jag att det ser otroligt amerikanskt och gammalmodigt ut. Föråldrat i betydelsen att man sitter framför en stationär burk om än så färgglatt och plastigt förpackat. Men, trots allt är allt stöd som gör att barnen tidigt få möta datorbaserad teknik i olika former både behövligt och bra.

Jag i 100Wattaren oxå

Nu är det officiellt att jag är ny jurymedlem i 100-wattaren, en tävling som arrangeras av Annonsörföreningen och Dagens Industri i samarbete med Sveriges Reklamförbund. Det unika för tävlingen 100-wattaren är att den premierar reklamkampanjer som både har kreativ höjd och gett bevisad effekt. För att kunna delta i tävlingen måste bidraget förses med en redovisning som visar vilket resultat kampanjen har uppnått. Min insats blir att hjälpa till i bedömningen av bidragen i kategorin Samhällsinformation.

Sedan flera år sitter jag också i juryn för Web Service Award. Där bedöms webbplatsers servicekvalité framförallt utifrån vad besökarna tycker. Anledningen till att jag gärna ställer upp som jurymedlem i dessa två tävlingar är att dom premierar effekter, inte direkt vad juryn tycker.

Barntankar om TV-reklamen

Marknadsföringsstudenterna Marianne Mesko och Jonas Wanneby vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, avslutade i dagarna sin kandidatuppsats Reklamgubbar, lurendrejeri och underhållning som handlar om hur barn förhåller sig till och tolkar TV-reklam. Dom har intervjuat 42 barn i åldrarna 7-12 år för att ta reda på vad de unga konsumenterna tycker och tänker om TV-reklam. Se även pressrelease med kontaktinfo.

Marianne och Jonas drar slutsatserna att barn istället för att undanhållas från kommersiell påverkan, måste tillåtas att få träning i att förstå TV-reklamens intentioner. De behöver ”reklambildning”. Studenterna anser vidare att EU bör införa en reglering gällande reklamfilmers utformning, eftersom barn upplever att specialeffekter och dylikt bidrar till att barn känner sig lurade.

Fler studentuppsatser finns (förutom annan form av forskning) på Skolmarknads forskningssida.

[Uppdatering 2005-06-15] SvD publicerar idag en helsida om uppsatsen i Näringslivsbilagan.