månadsarkiv: februari 2009

Lär om moralen i reklamen

Ha! Det här handlar inte alls om det du tror (tror jag). Det vill säga idén att en massa skitreklam bygger på allmänhetens dåliga moral. Nejdå, här är det precis tvärtom.

Du kanske arbetar i en verksamhet där det då och då, om inte alltid, sker fantastiska saker. Exempelvis att en lärare håller en mycket intressant föreläsning för sina elever. Eller att en gästföreläsare från näringslivet inspirerar personalen. Eller att eleverna redovisar ett projektarbete för sina kamrater. Synd, ja rentav osmart, om det bara stannar hos er som är där. Se istället till att dela med er.

För det är precis vad TED gör. Dom spelar in föreläsningarna, ser till att på ett snyggt sätt i filmen och ljudet få med avsändaren (läs reklamen för TED). Dessutom fixar dom sponsorer som bidrar till kostnaden för kalaset. Sen sprider jag och tusentals andra glatt reklamen vidare. För resten, TED gör inga broschyrer, dom litar på och stödjer oss som håller ryktet om TED vid liv. Det kan man kalla för varumärkesbyggande!

Nedan kan du se senaste filmen från årets TED-konferens. Det är en 20 minuters föreläsning av Barry Schwartz, som:

‘makes a passionate call for “practical wisdom” as an antidote to a society gone mad with bureaucracy. He argues powerfully that rules often fail us, incentives often backfire, and practical, everyday wisdom will help rebuild our world”

Sen är det en annan fråga varifrån den praktiska visdomen och moralen kommer ifrån. Skolan? Ja, om det och mer kan du höra i Radiolabs underbara inslag om moral. “Höra” är ett understatement, det verkligen känns när man tar del av Jad Abumrads och Robert Krulwichs fantastiska ljudprojektioner. Moralavsnittet sändes första gången 2006 och återpublicerades träffande nog förra veckan.

BETT och långsam marknadskontakt

För en månad sen var jag på BETT i London. Det blev några dagar fyllda av intryck, spännande möten och delvis några nya insikter. Jag hade innan bestämt mig för att lägga ett marknadsföringsperspektiv på mitt besök. Nu blev det direkt inga whow-upplevelser för min del. Mer om det skriver jag i kommande nummer av Datorn i Utbildningen och jag skall uppdatera med en länk till mitt inpass där om/när DiU lägger ut texten på webben. (Och senare som ett inlägg här i Skolmarknad, men jag vill ge dom chansen att pressa ut pappersversionen först :-). Men, det som föranleder det här inlägget är ett mejl jag fick för en halvtimme sedan.

På BETT hade alla mässbesökare registreringskort/namnlappar med en personlig streckkod. Utställarna var försedda med streckkodsläsare, vilket underlättar kontaktskapandet. En relativt gammal teknik, men väl beprövad och väldigt kostnadseffektiv. Jag svarade artigt men bestämt nej några gånger när utställare frågade mig om dom fick scanna min namnlapp. I mitt tycke är det oproffsigt att scanna koder bara för att samla namn. Speciellt när utställaren ändå borde fatta att jag var inte intresserad av dom. Och dom borde som regel greppat att jag var ointressant för dom. Man skall bara inleda en fortsatt dialog när man ser möjligheter till ett ömsesidigt värdeskapande.

image Ett undantag var en monter där USB-FlashDrive.co.uk visade coola USB-grejor, framförallt minnesstickor i alla möjliga färgglada och spännande former. En kvinna i montern såg min lystna blick, frågade om jag var intresserad och vem jag var. Vi växlade några ord under en knapp minut. Avslutningsvis frågade hon om jag ville få mer info och föreslog en scanning. Jag tackade ja.

Så långt så väl. Sen tog det en månad (30 dagar) innan mejlet kom. Det var minde bra. Dom borde skickat uppföljningen direkt. En enkel sak (om mässarrangören kunde erbjuda det, vilket jag inte vet). Å andra sidan var det bra att avsändaren var en person, även om jag inte är säker på att det var just henne jag pratade med. Mejlet, med den välformulerade rubriken “Branded USBs for students and staff” började så här:

Dear customer,
Thank you for visiting our stand at the BETT Show, it was great to meet you

och slutar så här:

I look forward to hearing from you.
Kind regards,

Sara MacAndrew-Uren
Account Manager – Public Sector
USB-Flashdrive.co.uk
saram@usb-flashdrive.co.uk

Däremellan några bilder och lite säljtext. Jag hade nog passat på att stimulera till handling genom ett lockande erbjudande. Men å andra sidan kanske dom sorterat bort det i just mejlet till mig. Det är ju möjligen så att dom siktar på marknaden i Storbritannien och jag är ju svensk i Sverige. Inget fel i det. Skickliga marknadsförare väljer sin marknad med omsorg. Man kan ju inte göra gott för alla.

Kanske du kan sno lite idéer och tankar från det här exemplet när du marknadsför din skola (eller vad du nu gör för nyttigt här i världen). Alla har vi något gott att erbjuda.

Vad är det som gör en toppenlärare?

Vad duktiga lärare har gemensamt och vad som gör dom bättre  verkar kanske inte vara en marknadsföringsfråga. Men ämnet är superviktigt för att säkra en bra skolverksamhet. Liksom den detaljen att “behöriga lärare” av någon anledning (jag tror mig veta orsaken) blivit en, åtminstone framhävd, faktor när elever och föräldrar väljer skola.

Så det finns trots allt en viss bäring för en skamlöst rekommendation att läsa inlägget “Gates säger att fina examina gör inga toppenlärare” som jag publicerat på weconverse.com.

Läs och engagera dig gärna i frågan med nya ögon. Som kanske ser att det är dags att skrota idéerna om behörighet genom högskoleutbildning och lärarauktorisation. Som vanligt är alla kommentarer välkomna och viktiga.

ybc:s varumärke stärker butikskedjan

image

Jag har haft sönder hörlurarna till min iPhone. Shoppar runt lite på nätet och hajar till på butikskedjan humac:s hemsida. Där upptas en stor del av ytan av en banner till ett referensbesök hos gymnasieskolan ybc i Nacka. Men det är ingen annons från ybc.

I stället verkar det handla om ett ömsesidigt utbyte, där humac lånar in (approprierar) värde från varumärket ybc. Utöver det värdefulla samarbetet på det ekonomiska och pedagogiska planet. Jag har ingen aning om bakgrunden till bannern, eller var dom inblandade förväntar sig.

Det intressanta är att uppenbarligen har vissa skolor ett starkt varumärke som andra vill dra nytta av. Dessutom är det starkt i Google, kolla själv.

image

När jag tittade lite i träfflistan såg jag att en annan Applefokuserad återförsäljare som heter inLife pushar för referensbesöket. Fast inte på förstasidan, och inte lika snyggt.

Förmodligen är det Apple som ligger bakom. Jag är övertygad om att alla inblandade vet vad dom håller på med och tjänar på det. Inklusive undertecknad som speglar glansen.

Håller du med, och/eller har andra exempel?