månadsarkiv: februari 2006

Sjung ut för en bättre skolimage

Jag håller på att fila på ett inlägg i Skolsmart om balansen mellan det positiva och det negativa, i perspektivet hur våra uppfattningar färgas av våra förföreställningar. Detta blogginlägg handlar om hur vi kan påverka andra att bygga imagen. Avsnittet i Skolsmart kommer fokusera på hur vi tar emot information och hur vi kan påverka den processen.

Idag har massmedierna fyllts av Barnombudsmannens senaste utspel (se pressmedelande) om hur illa ställt det är i skolorna. Massor av aktörer ser tydligen sitt jobb som att lyfta fram eländet. Min poäng är att några har ansvar för att också visa upp dom positiva sidorna av skolverkligheten. Jag har sen ett tag försökt att balansera upp det hela genom att ta min del av ansvaret. Och jag är inte ensam…

I torsdags publicerade Metro helsidan Elever får jobba på Folkoperan som handlar om Folkoperans samarbete med några skolor i Rinkeby. En försiktig tolkning av dom varma glad bilderna och den lustfyllda texten gör att här byggs en positiv bild av skolan. Jag ringde upp journalisten och redaktionschefen på Metro. Det visade sig att dom initerade storyn efter en pressrelease från Folkoperan. Jag antar att samma marknadsaktivitet gjorde att DN i måndags gjorde en stor grej av samarbetsprojektet. Helbild på Kulturdelens förstasida med rubriken ”Sjätteklassar på Folkoperan”. Några sidor in ett helt uppslag Här är eleverna med på noterna plus byline.

För att summera. Vi måste ta ansvar för att prata mer positivt om skolan. Folkoperan tror inte att media skriver om dom utan hjälp. Därför har Folkoperan mediekontakter, skickar ut pressreleaser och tar emot journalister. Tro inte att alla vill prata skit om skolan. Det senaste halvåret har jag pratat med massor av journalister. Dom är också människor. Dom har också barn. Dom vill gärna skriva bra saker om skolan. Låt oss hjälpa dom på traven. Sjung ut om dom alla bra saker som sker i skolan!

p.s. Tack Shirley Gerhardsson för din kommentar på en grej jag publicerade för ett år sen. Du påminde mig och fick mig att bli mer tydlig i den här frågan. Hoppas bara att jag blivit positivare sedan dess. d.s.

Vad gör skolreklamen?

Jag ser i den tryckta upplagan av Resumé att Stockholms stads kommunala skolor genomför en reklamkampanj inför det stundande gymnasievalet. Den byrå som utför kampanjen är DDB Stockholm. Enligt Resumé skall sandwichgubbar bära runt plakat som säger ”Undvik sådana här jobb i framtiden” och ”Vad händer om modell- eler skådespelarkarriären aldrig tar fart?”. Sen blir det affischer med temat, det är viktigt med utbildning, välj ett bra gymnasium och t-Shirts med ”hårdrockskänsla”. Dessutom radioreklam i Rix, Voice och NRJ.

Nu har jag vare sig sett eller hört nåt av kampanjmaterialet. Samtidigt har jag stor respekt för kreativitet, annorlunda grepp och har lärt mig att ibland visar sig idiotiska upplägg vara genialiska när dom mött verkligheten. (OBS, ibland är inte samma sak som alltid.) Inte heller vet jag hur Utbildningsavdelnings mål och brief ser ut. Men det känns inte bra med tanke på tre saker som jag tycker mig veta, baserat på en del pill i branschen.

För det första, det är oklart vad det kommunala skolalternativet (i Stockholm) står för. Sett som ett varumärke är det väldigt luddigt vad en kommunal gymnasieskola/utbildning har för mervärde. Ungdomarnas uppfattningar varierar liksom skolornas. Det finns till och med tal om ”kommunala friskolor”. Många kommunala skolmänniskor tycker alltså att det ”kommunala” är negativt. Denna osäkerhet tycker jag speglas i kampanjupplägget.

För det andra, ungdomar och deras föräldrar som skall välja gymnasium upplever valprocessen som komplicerad och olustig. Valet är helt enkelt jobbigt. I sken av det undrar jag om inte den aktuella reklamkampanjen spär på den känslan i stället för att vända den till något positivt.

Och så för det tredje, är det något som är viktigt i skolans värld så är det RYKTEN. Just rykten, eller Word-of-mouth är otroligt hett i (vissa) reklamkretsar. Speciellt ungdomar är duktiga på att snacka med varandra. Och alla föräldrar som jag träffar snackar gärna om olika skolor. DDB:s motiv att välja radio eftersom dom ”vet att ungdomar lyssnar mycket på radio” får mig att undra vad reklamfolket vet om ungdomars medievanor.

Men som sagt, dessa reflektioner utgår bara från vad jag läst i Resumé – och det är inte bra det heller. Nåväl, den som lever får se…spännande är det.