Den amerikanska Webbplatsen Church of the Customer, som bloggar och podcastar om de otroligt heta begreppen word of mouth customer evangelism and citizen marketers, hade igår ett inlägg om hur militären använder skolan för sin rekrytering (marknadsföring). Det handlar om att militären i grunden har rätten att begära namn och adresser på en skolas elever. Inlägget har några intressanta länkar till några kritiska inklägg om detta och andra skolrelaterade marknadsföringstrender.

För sent insåg jag att Kanal 5 börjat sända Jamie Olivers skolmat (se tidigare inlägg). Andra programmet visades igår (missade första, nån som har?). Helt otroligt bra. Vi har i dagarna kunnat märka ett av resultaten – den brittiska regeringen ökar kraftigt anslagen för skolmat.

Samtidigt (vilket jag kan tolka fel pga hur dom redigerat programmet) så fick Jamie på egen hand lära sig (post)moderna grepp om hur man förändrar beteende hos barn av idag. Det sociala är centralt (tribal marketing), varumärken (linking value) samt musik och etiketter (branding). Verktyg som jag många gånger påpekat varenda uppdaterad marknadsförare använder – eller lätt kan få hjälp med. Något som jag misstänker pedagoger och skolledare inte är lika uppdaterade på.

Jamie Oliver, den ”nakne kocken”, har tydligen dragit igång flera aktiviteter för att förbättra den engelska skolmaten. Hans strategi är så långt från Skolmatens vänner som man kan komma. I botten (när vi pratar kommunikation alltså) finns webbplatsen Feed Me Better. Sen har Jamie en (ganska tunn) blogg, eller som dom kallar den Jamie’s Diary. Inte minst, den 23 februari startade BBC Channel Four serien Jamie’s School Dinners, till vilken det förra måndagen knöts en stor TV-sänd debatt med 300 deltagare.

Jamie har tydligen pekat på att Skottland redan är på gång att förbättra sig, och Financial Times rapporterade igår att han blivit bjuden till deras skolor för att äta mat. I artikeln nämns att man har kommit överens med Coca-Cola att ta bort deras automater från skolorna. Flera källar, bl a Teaching Times News berättar att efter Jamie kritiserat produkten ”Turkey Twizzlers” har skolmatsleverantören Scolarest beslutat att sluta leverera den formen av halvfabrikat efter påsk.

Det skall bli spännande att se hur detta utvecklar sig. Vad sägs om följande citat från Husmor Nora (på skolan där serien spelades in förra året): ”I’d say to any other school thinking of making these kind of changes, just do it. We did half and half for a while – offered Jamie’s food and the old menu, and the kids took burger and chips every time. Jesus, I was so fed up, it was beautiful food and they wouldn’t try it, they just kept moaning, ’When are we going to get our proper food back?’ So we stopped that. We haven’t served a chip at this school since the end of May 2004. Now we have 500-600 kids come in and enjoy this lovely food every day and not one moan. They take their salad, yoghurt and fruit and they sit down and eat the lot. Before, they wouldn’t look at veg or salad”

Det är inte bara renodlat kommersiella företag som ser skolan som ett effektivt medum. Solna stad startar nu en kampanj kring miljö, energi och användandet av lågenergilampor. I kampanjmaterialet exponeras IKEA flitigt. Enligt en intervju i Radio Stockholm med Hanna Nahlin, miljösamordnare i Solna stad, är detta ”en lysande idé”. IKEA sponsrar det hela genom att bjuda på 2000 av de egna lamporna (inköpspris 40 kr kan sägas motsvara 80000 kr). Eftersom sponsring enligt svensk lag kräver en motprestation antar jag att IKEA motiverar värdet av exponeringen med minst det beloppet. I och med det får Solnaborna lampor och påminnelse om miljötänkande. Förutom att varumärket Solna stad byggs på.

Nahlin har tidigare utbildat alla rektorer om miljöarbetet och skolorna har erbjudits möjlighet att vara med i kampanjen. Det handlar om alltifrån att genomföra pedagogiska aktiviteter till att hjälpa till att informera föräldrar och allmänheten i övrigt om kampanjen.

Av en händelse stötte jag på två korta inlägg från ERIC digest. Dels fastnade jag för den gamla Advertising in Schools (1995), som jag menar pekar på att USA ligger 10 år före i ut(in)vecklingen. Dels den mer aktuella Commercialism in Schools (2002). Båda artiklarna har en kritisk underton, men mynnar ut i förslag till handlingsplaner och (som i den senare) hur en skola bör hantera sin kommersialisering.

Bland referenserna fanns en hänvisning till Commercialism in Education Research Unit (CERU) vid Arizona State University. Jag har lagt upp en länk till det projektet under akademiska organisationer på Skolmarknads forskningssida.

I det första numret av Annonsörföreningens nya medlemstidning (där jag för övrigt medverkar med en liten artikel om blogging) står att läsa ”Annonsörerna startar utbildning för skolorna”.

Dvs, föreningen planerar att göra något i stil med Media Smart, enligt artikeln ett i Tyskland och Storbrittanien etablerat utbildningsprogram inriktat på barn i åldern sju till 11 år. Programmet bygger på att branschen tar fram ett utbildningsmaterial för skolorna. En arbetsgrupp inom Annonsörföreningen skall inom kort presentera ett förslag på hur det kan gå till när branschen skall ”lära ungdomar att ifrågasätta informationskällor samt att hjälpa dem tänka på hur det påverkar dagliga beslut”.

Jag sitter och förbereder en föreläsning för skolledare nästa vecka. När jag passar på att uppdatera mig lite på vad som skrivits om rykten slår det mig att ett par tips till Skolmarknads besökare kan vara värdefulla.
Läs mer →

<img alt="ra4_fredrik.jpg" src="http://www.skolmarknad.info/archives/ra4_fredrik-thumb.jpg" width="100" height="75" align="right" border="0"

Nu har jag hamnat på Rektorsakademiens fjärde träff. Fredrik Jeppesen har precis berättat att de nu utökar verksamheten från nätverkande och mentorskap med att också erbjuda utbildning. Därför är mötet på Berghs – dit Rektorsakademien flyttat in.
Läs mer →

Är på Trendbaren i Stockholm för att lyssna på Diana Uppman som står bakom TV-programmet Room service. Fast egentligen är det Målarmästarna, Målarförbundet och Färgleverantörerna som fixat grunden – om man säger så.

Det började 1998 med en ide, sen var det en lång färd innan de hittade finansiärer och en TV-kanal.

Varfõr bryr jag mig? Vi riktar oss till skolungdomar” sa Diana precis, det kan ju vara en anledning. Koppla det till att målarbranschen är en intressent, för att locka undomar till yrket. Massa positiva effekter alltifrån ökad omsättning via mindre svartjobb till en positiv uppfattning bland ungomar om målarnas värde.

Summa summarum, ett fräsct sätt att kombinera behov (fler målare) med trendiga möjligheter och ekonomiskt tänkande.

När ser vi en School service?

Teknikföretagen stimulerar barnens teknikintresse genom det prisbelönta programmet Teknikspanarna (utvecklat av PR-företaget Springtime), där elever i årskurs fem bland annat får bygga städrobotar med teknik från Lego. Men nu kan robotar mer än städning!

I USA erbjuds skolor paketet Step to Safety with Asimo. Om jag fattat saken rätt så handlar det inte om att det kommer en robot till skolan. I stället får lärarna en DVD med en film där roboten Asimo lär barn (5-9 år) att gå över gatan. I paketet ingår förutom lärarhandledning också ett diplom till barnen.

I fallet Teknikspanarna är det helt uppenbart att målet är ett ökat teknikintresse hos barnen. Varumärket Lego är nedtonat och nämns inte i det material som Teknikföretagen använder. När det gäller Hondas satsning gissar jag att det är tvärtom. Dvs målet är att bygga varumärket Honda, samtidigt som de gör en god insats för barnen. Oavsett vilket som kommer först – kul verkar det vara.