Svenska Dagbladets brännpunkt innehåller idag det intressanta inlägget Höj aktivitetsbeloppet och öppna skolan. Ledarskapskonsulten Roy Olofsson argumenterar där för hur fritidsverksamheten skulle kunna utvecklas genom att släpp in föreningslivet under eftermiddagarna. Roy föreslår också att att det så kallade aktivitetsbidraget bör höjas för sådan verksamhet.

Roys debattinlägg påminde mig om en gammal grej som jag ännu inte har hunnit kolla upp. Det är möjligt att det här finns både inspiration och erfarenheter att hämta från Bunkefloprojektet. Mer om detta senare.

Seth Godin är en marknadsföringsguru som figurerar rätt mycket i bloggosfören. Bland annat för att han precis lanserat en ny bok All Marketers Are Liars. Men, det jag vill notera här är ett färskt inlägg på hans blogg. Apropå min gamla käpphäst att marknadsföring är mycket mer än reklam (som skolfolk generellt sett inte verkar gilla).
Seth skriver:

”Marketing is not about trickery or even insincerity. It’s about spreading ideas that you believe in, sharing ideas you’re passionate about… and doing it with authenticity. Marketing is about treating prospects and customers with respect, and realizing that it’s easier to grow the amount of business you do with happy people than it is to find new strangers to accost.”

Om ni som är negativa till marknadsföring funderar en stund så inser ni säkert att ni gillar den idén. Sen gäller det bara att förstå att marknadsförare är duktiga på att hantera sådana saker.

Enligt ett pressmeddelande från Svensk Form har de kanaliserat 150 000 kronor från Vetenskapsrådet till ett projekt i Östergötland om ”Designforskning för en bättre skolvardag”. Enligt Vetenskapsrådet handlar detta om utåtriktade aktiviteter (alltså ingen forskning, min tolkning).

Det är lite svårt att greppa vad projektet går ut på, men det verkar som att elever och lärare från några skolor skall få möta forskare inom design från Linköping. Syfet är att skolans egna vardag skall kunna förbättras. (Svensk Form i Östergötland har ingen information på sin webbplats, som för övrigt verkar vara helt innehållslös).

Via en student fick jag tips om IBM:s KidSmart early Learning program, som bland annat går ut på att bjuda förskolor på specialdesignade datorer. I Sverige handlar det om 55 installationer. De vill, enligt egen uppgift, på det sättet minska den digitala klyftan. Må så vara. Personligen tycker jag att det ser otroligt amerikanskt och gammalmodigt ut. Föråldrat i betydelsen att man sitter framför en stationär burk om än så färgglatt och plastigt förpackat. Men, trots allt är allt stöd som gör att barnen tidigt få möta datorbaserad teknik i olika former både behövligt och bra.

Nu är det officiellt att jag är ny jurymedlem i 100-wattaren, en tävling som arrangeras av Annonsörföreningen och Dagens Industri i samarbete med Sveriges Reklamförbund. Det unika för tävlingen 100-wattaren är att den premierar reklamkampanjer som både har kreativ höjd och gett bevisad effekt. För att kunna delta i tävlingen måste bidraget förses med en redovisning som visar vilket resultat kampanjen har uppnått. Min insats blir att hjälpa till i bedömningen av bidragen i kategorin Samhällsinformation.

Sedan flera år sitter jag också i juryn för Web Service Award. Där bedöms webbplatsers servicekvalité framförallt utifrån vad besökarna tycker. Anledningen till att jag gärna ställer upp som jurymedlem i dessa två tävlingar är att dom premierar effekter, inte direkt vad juryn tycker.

När jag började studera området skolrelaterad marknadsföring dök Nya Zeeland snabbt upp som det land som verkade vara en slags ledstjärna när det gällde skolutveckling. Åtminstone så refererade man ofta dit och beskrev olika vallfärder. Men, efter den senaste PISA-rapporten är det tydligen Finland som gäller.

Nicklas Lundblad noterade i går att ”Washington Post har startat en Finland Diary där några skribenter delger oss sin resa genom ett land som de menar har världens bästa utbildningssystem, talangfulla musiker och spännande företag”. Han frågar samtidigt varför de inte åker till Sverige.

Lugn Nicklas, dom kommer snart – jag behöver bara lite hjälp från andra. Och förhoppningsvis fackförbund som inte sabbar på vägen (se tidigare inlägg om resultat av otroligt illa skött skolforskningshantering).

Skolmarknad.info är i basen en blogg. Kollegiet skapade för några veckor en webbsida om Bloggar i Skolan (tack Erik för tipset). Typiskt nog så tänker Kollegiet mest på den pedagogiska användningen, så jag passar på att pusha för skolbloggar i ett marknadsföringsperspektiv.

Många företag låter personalen blogga som ett sätt att stödja dess verksamhet, eller om ni vill – varumärket. Ett aktuellt exempel på det är IBM som uppmuntrar de nästan 400 000 anställda att blogga. Allt fler namnkunniga politiker, verkställande direktörer och konsulter bloggar. Andra företag/organisationer ser bloggande kunder/intressenter som en ny form av medium. Där handlar det alltifrån annonsering i bloggar till att förse bloggarna med verktyg som är relaterade till företaget/organisationen.

Jag väntar med spänning på den första skolan som tar tag i dom här möjligheterna. Och, gärna går vidare med att podcasta. Varför inte ett arbetslag som bloggar? Eller en rektor som podcastar? Sen är steget inte långt till att fundera på vad en enskild skola kan erbjuda bloggare och/eller podcastare.

Den 8 juni har konsultföretaget Karios Future en releasekonferens om sin nya bok MeWe generation. Redan våren 2004 släppte de rapporten Tweens – marknadens nya maktfaktorer. Ett litet citat från konferenssidan förklarar idén och innehåll:

”MeWe Generationen är på gång. Det är generationen som formats av 1990-talets globalisering, tekniska förändringar och turbulens. MeWe Generationen är individualistisk och tror på framtiden – i varje fall för sig själv. De skyr allt vad yta och falskhet heter, och menar att det är insidan som räknas, oavsett om de har med människor eller företag att göra.”

Tidningen Skolvärlden rapporterar Norge en ny marknad för friskolorna. För flera år sedan hörde jag om att europeiska skolkoncerner funderade på att etablera sig i Sverige. Men, nu börjar alltså svenska aktörer gå utomlands.

Om nu svensk skolverksamhet skall bli en framtida exportsuccé (vilket jag inte bara hoppas, utan arbetar för) så vill det till att Svensk Skola har ett bra internationellt varumärke. Jag tror inte det varumärket (som knappast finns) är speciellt starkt. Faktum är att jag inte ens tror att någon brytt sig om att undersöka saken. Finska Skolor verkar ha fått (fått och fått…dom har nog jobbat för det) en ganska bra image. Och i mina egna efterforskningar har jag sett att Nya Zeeland fram till nyligen varit den källa som skolutvecklare velat ösa ur.

I Skolvärldens artikel noterar jag meningen ”Arbeiderpartiets ungdomsförbund är kritiskt till det svenska utbildningsbolaget, som de menar kommer tappa den offentliga skolan på resurser”. Så går det när man bara lyfter fram eländesbilder hela tiden. Detta måste vi ändra på om vi skall utveckla den Svenska Skolan på det internationalla planet.

Stenhagsskolan (Kista stadsdelsnämd i Stockholm) har fått Friskis & Svettis Stockholms Barnpris 2004. Skolans hemsida uppmärksammar detta och skriver om utmärkelsen på en särskild webbsida. Även andrapriset gick till en skola, Hjorthagens skola, vilket är fantastiskt med tanke på att individer och organisationer utanför skolområdet kan deltaga. Hjorthagens skola skriver ingenting om priset på sin webbplats (under ”Aktuellt” finns ingen information över huvud taget). Se mer info hos Friskis & Svettis Stockholm. (Det var lite knepigt att hitta skolornas webbplatser, dvs de poppade inte upp direkt i Google).

Även Arbetsmiljöforums och Du & Jobbets tävling Stora Arbetsmiljöpriset 2005 har vunnits av en skola. Vinnaren Gärdesskolan är proffsiga och visar sin framgång på hemsidan (som ligger som första träff i Google – bra!). På en särskild sida har de till och med lagt en digital kopia av diplomet – snyggt!

Otaliga exempel från framgångsrika skolor visar att de strategiskt utnyttjar möjligheten att göra sig synliga genom att delta i tävlingar. Man behöver inte vinna. Men gör man det, eller på andra sätt når framgång, så är det viktigt att alla intressenter (elever, föräldrar, företag och organisationer i närområdet, mfl) får reda på det. Ett enkelt sätt är att dokumentera processen och resultaten på skolans webbplats. Vilket tydligen inte alla gör.