Jag arbetar ju delvis som konsult inom nya elektroniska medier (Sociala medier och Webb 2.0). Det området (se tex weconverse.com) är naturligtvis oerhört intressant också för skolan. Den här bloggen och podcasten Skolsmart är bara ett par exempel på hur jag utnyttjar, berättar om och reflekterar över dom sociala medierna i skolsammanhang. En relevant utveckling inom det området är det som i USA kallas One-to-One, dvs en dator till varje elev. En del huvudmän (skolägare), speciellt på kommunal nivå, verkar ha helt andra tankar. I stället vill dom centralisera och spara genom att erbjuda nedskalade och tråkiga datorer som delas av flera elever (se tex Fredrik Jeppesens inlägg i debatten).

Med mina insikter i möjligheterna är det ibland oerhört frustrerande att möta verkligheten i skolan. T ex på det personliga planet, då personalen i mina barns skola knappt vet hur man mejlar. Men mitt inlägg idag föddes i början av december (hittade det opublicerat först nu) på Stockholms universitet.

Jag har ett mindre uppdrag med att undervisa i bloggande och hjälpa GI-IHR (Institutionen för tillämpad kommunikationsvetenskap på Stockholms universitet) med sin bloggstrategi. I måndags hade jag ett kursmöte med några av studenterna i deras fikarum. På borden runt ikring låg högar med enkäter som en annan grupp studenter förberedde för utskick. Det visade sig att dom höll på med en undersökning åt bokförlaget Natur & Kultur. Närmare bestämt gällde den behovet av pedagogiskt material hos förskolor.

Studenterna berättade att naturligtvis hade dom övervägt att göra en webbenkät, dvs att sköta utfrågningen via Internet. Ett snabbt, billigt och bekvämt sätt att göra undersökningar – som faktiskt fler och fler skolor använder i sitt utvecklingsarbete. (Vi använde webbenkäter i ett par Bromma-skolor.) Men i det här fallet funkade det inte. Förskolepersonalen var helt enkelt inte tillräckligt uppkopplad. Studenterna valde då, mycket klokt, att göra enkäten via fysiska brev för att inte missa data från den personal som inte hade tillgång till Internet.

Så är alltför ofta skolans värld, fast i gammal teknik och arbetsmetod. Idag kan vi dygnet runt få nyheter från hela världen, sköta bankärenden, kolla börskursen, leta priser, kolla kompisarnas reseblogg, kontakta kundtjänsten hos ett företag, få SMS från en bekant och kolla föräldrapenningen hos Försäkringskassan.

När det gäller vad som händer i (för)skolan skall man vara glad om man får ett vecko/månadsbrev då och då. Fast vissa skolor SMS:ar föräldrar (om skolk, men det finns väl trevligare meddelanden som föräldrar vill få). Några skolor använder moderna informationshanteringssystem för elev- och föräldrakontakt (men ofta om rationella saker som betyg, läxor och närvarorapporter). Viss vore det kul, och värdefullt, att få mer – och direkt – information om alla spännande och roliga verksamheter som genomförs varje dag.

En del dagisar lär ha webbkameror så att föräldrarna kan se sina barn. En annan förskola experimenterar med podcasting.

Hjälp mig hitta fler positiva exempel så att jag kan berätta om dom.