Ett av dom stora systemfelen som rör skolan är att utbildning till mångt och mycket är dold arbetsmarknadspolitik. Kort och gott, om unga människor inte gick i skolan skulle dom störa den politik som går ut på att hålla arbetslöshetssiffrorna nere genom ”utbildning”. Gymnasieskolan är i mångt och mycket ett sätt att hålla kidsen borta från jobben. Samtidigt kan man ju blanda in regionalpolitik också. En högskola sitter då fint. Kombinationen är lysande. Högskola=unga människor borta från arbetsmarknaden. Högskola=(offentliga) arbetstillfällen för vuxna. Gärna sådana som är akademiker och aldrig varit i någon annan bransch. Kanon, hela världen handlar om utbildning om det här får snurra på.
I går publicerade Göteborgsposten artikeln ”Prao på universitet skall locka till högre studier”. (Förlåt att Göteborg får klä skott här, men det är bara ett exempel). Bland annat står det i artikeln:
”Under tidigare år har eleverna på Ale gymnasium haft en fältstudievecka där de varit ute på olika företag och testat på arbetslivet”.
Ett problem på Ale gymnasium verkar vara att färre elever än riksgenomsnittet går vidare direkt till högre studier. Så lösningen blir att eleverna i stället ”praktiserar som högskolestudenter”. Nu rör det sig dock om ett pilotprojekt med 40 studenter. Och det kan ju verka lovvärt, om det nu är så viktigt för en individ att gå direkt från gymnasium till universitetsstudier.
När jag var nere på en eTwinning-konferens i förra veckan så sa Ann-Marie Losenborg, från Utbildningsförvaltningen i Göteborg, nåt i stil med ”vi kan helt enkelt inte släppa ut dom här ungdomarna i arbetslivet”. Det kan vara en misstolkning av mig, men det kan ju också vara en reflektion av omedvetna tankemönster som påverkar vad vi tror är rätt/möjligt.
Alltså, jag tycker inte det är bra att skolan är så skild från resten av världen. Jag tror på alla barn och ungdomar som inte vill (och ibland hatar) att gå i skolan. Jag vet dessutom hur ineffektivt det är att ha dom som elever/studenter. Den politik som ligger bakom den här sidan av utbildningsmyntet är skurken. Inte skoltrötta elever.
Vad har det här med marknadsföring att göra? Jo, man skall aldrig sälja eller göra reklam för en dålig produkt. I det här fallet kan ”högskolan” vara en dålig lösning för en skoltrött elev. Så i situationsanalysen gäller det nog att fundera ett varv till.