Många (pedagoger och föräldrar) är ju oroliga för att barnen spelar en massa (online)dataspel på sin fritid. En sysselsättning som kostar både tid och pengar. Men nu börjar jag undra om inte spelutvecklarna skall oroa sig för att de kan konkurreras ut av spel som skolorna anammar.
Jag fikade precis med Thomas Huttenlocher som arbetar med att ljuddesigna Spineworld. Det är ytterligare en spännande onlinevärld (med ofvantligt skönt ljud 🙂 som skolor mycket väl skulle kunna använda som pedagogiskt material. Jämför mitt tidigare inlägg och gärna Fredrik Svenssons tankar om Spel i skolan. Synd att endast de negativa sidorna med spel togs upp på IT-inblicken förra veckan, i stället för en mer positivt syn på saken.
Det kan verka självklart att utvecklarna bakom de kommersiella världarna mer fokuserar på sin affärsmodell (månadsavgifter samt handel med prylar) och barnens spontana intressen, än att fundera på skolornas behov och oro. Ta bara en sån sak som att Spineworld direkt uppmanar till shoppande och på sin ingångssida i och för sig erbjuder en ”Parent´s place” (men ingen ”Teacher’s”) precis bredvid Baren. Min gissning är att en värld som lockar barnen med ”Baren” kan förkastas av deras föräldrar. Synd, men jag hoppas att fler utvecklare funderar på hur deras spel kan användas av lärare i skolarbetet.
Det finns naturligtvis andra spännande onlinevärldar för barn/skolor, där huvudidén inte är att skapa inkomster direkt från spelarna (vilket jag inte tycker är fel). Bloggen Future-Making Serious Games fokuserar en sån typ av spel. Nu senast skriver Eliane Alhadeff om det kommande SOS21. Ett spel som ”allows us to have a better idea concerning our rights and obligations towards the sustainable development challenge”.
Sen har vi spännande hybrider mellan off- och online. Helsingborgs dagblad skriver om hur Låtsasstäder på allvar engagerar skolbarn. Barnen, som arbetar i grupp, börjar med 500 miljoner kronor som ska räcka till att köpa och bygga allt från vägar, hus och reningsverk till polisstationer, skolor och banker.Själva städerna bygger barnen med med träskivor, klossar, målarfärg och andra pysselsaker. Mäeen, i projektet som heter Stadsmani:
”Eleverna skapar och döper sin stad via en hemsida på internet, en hemsida som de hela tiden återkommer till i arbetet. Det är nämligen här som de kan läsa hur många invånare deras städer fått, hur hög trivselfaktor staden har och vad som behöver göras härnäst.”
Tänk om Stadsmani, och andra icke kommersiella spel som skolor anammar, är mycket roligare. Då kommer barnen vilja spela mer med skolornas spel, och mindre med dom kommersiella. Det tål att tänka på.