I dagens DN konstateras att ”Skolsponsring är här för att stanna”. I artikeln sägs det att Pia Enocksson, generaldirektör på Myndigheten för skolutveckling, tycker att ”skolorna bör vara beredda att söka sponsorstöd hos näringslivet och större företag”. Frågan är hur det praktiskt skall gå till? (Stöd? I min filosofi handlar det inte om stöd, utan om ömsesidigt utbyte av värdefulla resurser.)

Flera uppsatser inom projektet ”Skolan Som Produkt” antyder att många skolor inte har tillräcklig kunskap om marknadens spelregler, inklusive marknadsföringens teori och praktik. Ett exempel är uppsatsen Både dragplåster och skräckexempel som häromdagen togs upp av Dagens Nyheter under rubriken ”Skolor förlorare i samarbete med näringslivet”. Ett tidigare exempel är magisteruppsatsen Trovärdig marknadsföring, där det (med reservation för ett mycket begränsat underlag) konstateras att marknadsföring inte är speciellt uppskattat i skolvärlden. Se också mitt tidigare inlägg om en sponsringspolicy.

Med andra ord torde det vara på sin plats med utbildning i ämnet för skolledare och övrig personal. Men, enligt en initerad professor på Lärarhögskolan i Stockholm finns det ännu ingen efterfrågan på kursen i vare sig marknadsföring eller det vidare ämnet företagsekonomi. Själv tycker jag att här finns en uppgift som passar utmärkt för Myndigheten för skolutveckling att ta tag i.

En annan femma handlar om näringslivets intresse av att ha sponsringssamarbeten med skolor. Det är ju inte alldeles självklart att det är vare sig självklart eller enkelt för de inblandade beslutsfattarna.