Senaste numret av DN Söndag (6/6 2004) handlade om att ”Sverige delar upp sig” och på DN:s förstasida syntes två studenter vid Tensta Gymnasium. Den enas porträtt illustrerade citatet ”Vad är tanken med elitskolor? Ska vissa bli överbegåvade?” Orden är är hämtade ur en intervjubaserad artikel som rubricerats ”Utspark”. Den som satte rubriken byggde nog, kanske omedvetet, rubriceringen på det vanliga antagandet att skolan är en egen värld och efter den sparkas man ut i ”verkligheten”. Men, nu är det inte den missuppfattningen som framförallt poppar upp i mitt huvud – utan den där ständiga betoningen på (individuell) kunskap.
I min värld går man inte i elitskolor för att där få bäst kunskap, utan för att i rätt skolor får man framförallt bäst kompisar, eller med ett finare ord – kontakter. Det handlar om nätverk. Man måste inte alltid vara betygsssmart själv, det räcker med att vara hyfsat kunnig och känna dom som kan annat och som framförallt har bra kontakter med fler som kan sina saker.
Elitskolor har dessutom vanligen bra varumärken, dvs något immateriellt som omfattar mer än betygsproduktion. I praktiken innebär det att ett betyg från en elitskola kan vara mer värdefullt än samma betyg från en annan skola. En del av detta värde har med kontakter att göra.
I företagsvärlden, och framförallt inom marknadsföringsforskningen, betonas det sedan ett bra tag också allt mer att man måste skapa och vårda sina relationer med omvärlden. Den enskilda produkten (jmfr betyget) står inte längre i fokus. Utan det handlar om kontakter, relationer och nätverk. Utifrån detta bygger konsumenter och producenter tillsammans värde.
Det är dessutom uppenbart att i skolans perspektiv är föräldrarnas kunskap och engagemang viktigare än elevernas dito. Se bara till grunderna för den aktuella omfördelningen av skolpengar i Stockholm. Med andra ord så ser redan skolan de kontakter som har med föräldrar att göra. Men värdesätts relationer mellan nya, existerande och tidigare elever på samma sätt? Jag har då inte hört talas om någon fördelningspolitik som grundas på elevernas möjlighet och förmåga att hjälpa varandra.
Tensta Gymnasium, som nu kommit igång med sitt nya upplägg, samarbetar bland annat med Ross School med bas i Long Island, USA. I det samarbetprojektet betonas bland annat att ”undervisningen genomsyras av ett globalt tänkande med många internationella kontakter.” Se där! Och dom är inte ensamma – det finns många skolor som tänker så.
Och föräldrar verkar tänka lika dant. Utan stöd i någon sammanställd vetenskaplig forskning (för den finns mig veterligen ännu inte) tycker jag mig nämligen märka att föräldrar väljer skola framförallt efter vilka som redan går i skolan och dom som gått där. Jag noterar också att möjligen är det så att en trygg miljö går före, men det har ju med kompisarna att göra. Så det krävs noggrann metodik för att reda ut vad som är viktigast. Betyg, det verkar vara en hygienfaktor för många. Dvs en mätning av, och hög nivå på, de formella kunskaperna snarare förutsätts än att de är en motiverande faktor vid skolval.
Sant, höga betyg krävs för att komma in på högre utbildningar. Alltså strävar elever, deras föräldrar och politiker efter höga betyg. Men det är nog inte så vettigt så länge som betygen enbart handlar om individuella kunskaper.
De ovan nämnda Tenstaeleverna lär enligt DN lyfta fram ett resultat från OECD:s PISA som säger att ”i länder som Sverige där man satsar på likvärdig undervisning i grundskolan klarar sig både svaga och högpresterande elever bra i skolan. I länder som Tyskland, som satsat på elitskolor, blir inte de duktigas resultat bättre.” Må så vara tänker jag, men handlar resultatet om kunskaper eller kontakter för ett framtida liv?
Även om det finns forskare som säger att konsumenter är dumma när dom gör sina val, så tycker jag att föräldrar ofta är smarta när dom väljer skola. Vi vet att folk inte är rationella (som tex nationalekonomer oftast antar), utan vi tillgriper olika metoder för att hantera komplexa valsituationer. I det perspektivet kan det vara både smart och enkelt att välja en elitskola – för där går eliten och bland dom vill man ha sina barn.
Mina funderinga den här gången får mynna ut i en fråga. Hur får vi in ett mått på kontaktskapandets inverkan på skolval och mänsklig utveckling i skolsammanhang? Det borde till exempel vara intressant att ta reda på hur folk egentligen väljer skola och vilken betydelse kompisskapet har.
p.s. Sen, efter skolan, skall eleven inte sparkas ut. Utan då skall hon eller han kunna fortsätta att utveckla sitt kontaktnät. Jag kan ha fel, men jag tror inte att elitskolor ”sparkar ut” sina elever. d.s.